Färöarna dag 1 – ensamresa, campervan och Múlafossur

29/6 2024

Att resa ensam till Färöarna

Det är en del som sagt att jag är modig som reser själv. Jag ser det inte som modigt. Jag ser det som stark motivation.

Jag har en önskan att se och uppleva delar av världen som mina nära och kära inte alltid vill se. Då finns det inget annat alternativ för mig än att åka dit själv.

Att ge upp en drömresa för att jag inte får med mig mina nära finns inte på kartan för mig.

Plus att vissa resmål gör jag för att fotografera.

Punkt.

Då vill jag göra det vart jag vill. Jag vill stanna på punkt A hur länge jag vill. Och jag vill åka precis till de ställen JAG vill.

Punkt.

Jag må ha världens tålmodigaste familj. De får ofta stå ut med mitt fotograferande. Detta vill jag att de ska slippa. För husfridens skull. 😉

Så med det sagt vill jag peppa alla andra att ge er ut i världen.

Med eller utan sällskap.

Och hörrni…

Bara för att ni reser själva betyder det inte nödvändigtvis att ni är ensamma. Det finns ofta någon att prata med på en vandring eller i kön till disken på campingen.

Från Kastrup till Vágar

Nåväl.

Tidigt på lördagsmorgonen tog jag tåget till Kastrup. Sedan flög jag i drygt två timmar till Vágar flygplats på den lilla ögruppen Färöarna, som ligger ungefär mitt emellan Island och Norge.

Jag har läst en skämtsam text om att färingarna, alltså de som bor på Färöarna, härstammar från de vikingar som inte orkade eller vågade åka hela vägen till Island.

Jag tror att det är islänningar som påstår det. 😀

På Färöarna bor omkring 54 000 människor.

Och ungefär dubbelt så många får.

Färöarnas sammanlagda yta är ungefär hälften så stor som Gotlands, men har nästan lika stor befolkning.

Tórshavn, huvudstaden, har däremot ungefär hälften så många invånare som Visby.

Kanske är Tórshavn den enda huvudstaden som är liten nog att få plats på en och samma drönarbild.

Min campervan på Färöarna

När jag hade landat fick jag ett mejl från biluthyraren: Bilen stod på parkeringen. Nyckeln låg i sidofacket på förarsidan. Bilen var öppen. Tack!

Jag hade bokat en kompakt van via Campervans på Färöarna.

En liten skåpbil, typ. Men på parkeringen stod en stor buss. Inte mig emot tänkte jag. Mer plats att stöka till inuti. 😀 Men jag kände mig verkligen som ett stort skepp när jag körde. Inte smidig för fem öre. Tack och lov har jag vana sedan tidigare jobb på olika gruppboenden av att köra den här typen av bil.

Bilen var fullt utrustad med:

• sovdel,
• kök med kok- och serveringsgrejer
• diskmedel, diskborste och hushållspapper
• extra batteri,
• gardiner,
• filtar,
• prydnadskuddar,
• mysbelysning,
• och en påfylld vattendunk.

Fint som attan! Mer än förväntat!

Wi-Fi-problem och en extra tur till Tórshavn

Färöarna tillhör det danska kungadömet, men ingår inte i EU. Därför finns det inte fri roaming på Färöarna. I campervanen ingick däremot fritt Wi-Fi. Perfekt! Förutom att den som hade kört bilen till flygplatsen hade glömt Wi-Fi i Tórshavn. Så det första jag fick göra var att navigera mig fram på gammaldags vis till huvudstaden för att hämta det. Sedan åkte jag tillbaka för att utgå från min redan planerade rutt. Wi-Fi är viktigt! Nu var jag redo.

Gásadalur och vattenfallet Múlafossur

Första riktiga stoppet på min resa genom Färöarna blev det lilla samhället Gásadalur. Här bor ungefär 16 personer. Byn är också hem till det fantastiskt vackra vattenfallet Múlafossur. Det är ett av de där landskapen som nästan känns för vackra för att vara verkliga. Och ja. Jag hade naturligtvis planerat att åka hit. 😀

The Postman’s Walk

Om man ville nå Gásadalur innan den 1,4 kilometer långa biltunneln genom berget byggdes 2003 var man tvungen att gå den historiska vandringen The Postman’s Walk över berget. Det var faktiskt den väg som brevbäraren gick tre gånger i veckan fram till 2003.

Man kan även ta sig till byn med en liten båt vid klippans fot. Eller åka helikopter över berget. Färöarna har faktiskt helikopter som ett av sina kommunala färdmedel.

Men färingarna verkar inte riktigt ha tagit de enklaste färdvägarna i beaktning när de bestämde var byarna skulle ligga.

Första natten i campervanen

Den här natten fricampade jag på en parkering intill en offentlig toalett.

Det hade börjat regna. Gulaschsoppan smakade himmelskt! Och när jag var färdig för att sova började regnet ösa ner. Och vinden blåste som sjutton. Oj oj. Det var ju det här jag hade förberett mig på. Regn och blåst i mängder. Så jag kröp ner i min campervan.

Och somnade gott när vinden vaggade mig till sömns.

Dag 1 Färöarna
Dag 2 Färöarna
Dag 3 Färöarna
Dag 4 Färöarna
Dag 5 Färöarna
Dag 6 Färöarna
Dag 7 Färöarna
Dag 8 Färöarna
Dag 9 Färöarna
Dag 10 Färöarna