Resor / 21 augusti, 2024

Färöarna dag 7 – Drömmen som blev verklighet

5/7 2024

En vanlig dag på Färöarna i campervan

Jag kan inte nog poängtera hur mycket jag gillade att åka runt i min campervan. En vanlig dag på Färöarna började med att jag vaknade typ 04.30. Ett snabbt toabesök och en macka i farten innan jag körde mot dagens första utflyktsmål. Jag kom fram och kunde flyga drönaren ifred utan andra piloter eller folk med synpunkter på drönare. Jag gjorde det jag skulle där, åt en andra frukost vid 10 och upplevde sedan något mer eller körde vidare till ett annat ställe. Lunch blev det vid 13-ish och därefter var jag trött som fasen. Då sov jag gött i bilen någon timma och sedan hade jag hela eftermiddagen och kvällen på mig att uppleva mer.

Efter kvällsmaten redigerade jag lite bilder, postade på sociala medier och gick och lade mig för natten vid 21.30. Tre sekunder efter att jag lagt huvudet på kudden sov jag. 😀

Så så var även denna dag.

Klovningur och Trøllkonufingur – en färöisk sägen om en häxa

Jag åkte tidigt till Klovningur och promenerade ungefär 20 minuter. Den här monoliten var också bland det första jag såg på inflygningen till Färöarna. Många ikoniska platser går faktiskt att se från flera olika håll eftersom allt är så litet här.

Naturligtvis har även denna monolit en sägen om en häxa. Det sägs att Trøllkonufingur är fingret på en stor häxa som anlände till Färöarna för att försöka kasta öarna norrut till Island. Inte samma häxa som jag berättade om för två dagar sedan, men det verkar helt enkelt vara populärt med häxor från Island som ska ta Färöarna. 🙂

Legenden säger att hon misslyckades med sitt uppdrag. I stället nådde hon havet vid Vágar och förvandlades till sten av solens kraft. På grund av hennes stora storlek sägs det att hon föll baklänges i havet, med bara fingret som stack upp ur vattnet.

Endast 11 klättrare är kända för att ha tagit sig till toppen av monoliten. År 1844 tog sig en medlem av det kungliga följet i Danmark upp till toppen för att kunna vinka till den förbipasserande kronprins Fredrik VII, som seglade förbi ute på havet.

Det sägs att han efter att ha gått ner framgångsrikt insåg att han hade lämnat sin handske på toppen av berget. Tragiskt nog ledde hans trötthet tillsammans med de förrädiska förhållandena till att han halkade och föll till sin död när han klättrade upp igen för att hämta den.

Jag hade inga planer på att bestiga berget iallafall…

Ön Koltur – ett hårt liv på Färöarna

På de två sista bilderna här ovan, och även på bilden från igår med den snirliga vägen, syns ön Koltur där endast en familj bor.

Jag kan bara tänka mig det hårda liv som levs på dessa öar. Den ständiga kampen mot vädret och naturen. Hur en måste lära sig att leva med naturen i stället för emot den.

Jag funderar på när barnen vill hänga med sina klasskompisar efter skolan. Hur görs det rent praktiskt? Hämtas de med helikoptern då? För de kan ju inte gärna ro? Många frågor. 😀

Jag frågade några färingar då och då just dessa frågor och fick mest axelryckningar till svar: de lär sig leva med detta. Mer än så behövdes det nog inte dryftas.

Det kanske var mer mitt problem än deras. 😀

Vandring vid Sørvágsvatn och Bøsdalafossur

Vidare mot dagens vandring! Den gick vid sjön Sørvágsvatn/Leitisvatn. Sjön har kallats ”sjön ovanför havet”, eftersom utsikten från en viss vinkel fungerar som en optisk illusion. I slutet av sjön ligger vattenfallet Bøsdalafossur.

För några år sedan såg jag en bild på sociala medier och fastnade direkt. Var 17 är detta någonstans tänkte jag. Googlade och fann att det var Färöarna. En längtan uppstod och en önskan om att DIT vill jag en dag.

En dröm uppstod

Efter min Islandsresa 2021 fick jag blodad tand om att åka ensam. Vart ska jag härnäst?

En dröm utvecklades till en vision

En plan för visionen vävdes ihop och mål sattes upp för att drömmen skulle bli verklig.

Målen uppfylldes ett efter ett

Planen kunde verkställas

Och vet ni vad? Nu, just NU, lever jag i min dröm som blev mål och som blev verklighet. Jag är här! Detta firar jag!

Och vet ni vad mer? Idag kunde jag själv ta den bilden som jag sett på sociala medier för några år sedan. Nu är den bilden min alldeles egna. Och även det firar jag! Jag är fylld med lycka, som ett barn på julafton ungefär. Den är inte mycket redigerad alls men perspektivet på platsen är väldigt annorlunda när drönaren gör en panorama.

Trælanípa – den ikoniska klippan vid sjön ovanför havet

Vilken plats! Som det kittlade i mina tår när jag stod där uppe och tog en selfie med drönaren.

Jag ser så pytteliten ut där jag står på klippan som på svenska heter Slavklippan (Trælanípa). Det sägs att den har fått sitt namn från vikingatiden då slavar knuffades från berget. Klippan är också inspelningsplats för filmen Peter Pan & Wendy.

När jag gick tillbaka till parkeringen mötte jag totalt tre personer. Jag åt en andra frukost, pausade och åkte vidare till nästa destination innan det kom fler människor.

Nej, jag är inte folkskygg, men jag njuter verkligen av ensamheten när jag vill. Det är ofta ett ständigt brus i mitt huvud och sådana här vandringar med drönarflygning och fotografering, där jag ostört kan prata med fåren och fåglarna jag möter, som gör mig lugn och får mig att känna ro i hela min själ.

Då kommer även kreativa tankar och lösningar som jag aldrig tänkt på tidigare. En jätteskön känsla.