Lissabon dag 1 och 2 – jul, utsiktsplatser och 23 000 steg
Långledigt i Portugal över jul och nyår
Långledigt vid jul och nyår lämpade sig för en familjetripp till Portugal. Närmare bestämt valde vi ut Lissabon och Algarve. Vi började med fem nätter i Lissabon.
Det är en stad med rik historia som syns överallt. Romare, västgoter, muslimer, kristna och sjöfarare har alla satt sina spår.
Staden nära ödelades i samband med en jordbävning som orsakade en tsunami i mitten av 1700-talet. Lissabon drabbades också hårt av bränder efter jordbävningen och tsunamin. Efter dessa katastrofer byggdes ett nytt Lissabon upp – en stad med raka vägar och stora torg. Men en hel del gammalt finns fortfarande kvar.
Lissabon är faktiskt en av världens äldsta städer och den näst äldsta staden i Europa. Endast Aten är äldre, enligt Wikipedia.


Lissabon – en perfekt stad att promenera i
Lissabon är en stad som är perfekt att bara promenera runt i och njuta av.
Åka lite buss och spårvagn i uppförsbackarna när benen är trötta. Stanna till vid någon av tusen restauranger och uteserveringar som lockar med god mat och fika.
Lissabon är dessutom en väldigt fotovänlig stad. Överallt finns vackra utsikter, kaklade hus, de gula ökända spårvagnarna, smala gränder och slitna fasader med härlig karaktär.
Första kvällen i Lissabon
Vi anlände på kvällen och strosade bara runt, insöp atmosfären och konstaterade att det var jul även här 😀
Ja, det kanske låter konstigt. Självklart var det jul här med. Men det är lite märkligt att åka från ett vintrigt Sverige till ett varmare Portugal med julfeeling.
Den hade jag lixom lagt bakom mig efter att redan ha slängt ut granen innan vi åkte den 26/12.
Soluppgång från Miradouro de São Pedro de Alcântara
Första morgonen vaknade jag tidigt.
Det var fortfarande mörkt ute när jag smög iväg från hotellet och gick ett stenkast bort till vår närmsta Miradouro, alltså en utsiktsplats. Denna hette Miradouro de São Pedro de Alcântara.
Ljuset från solen ökade och ökade.
Och ja, det var fantastiskt vackert när staden först blev blå i den blå timmen och sedan blev helt orange och glödde i golden hour!



Jag gick en backe ner…
Nejlikerevolutionen och Lissabons historia
På så många platser i Lissabon, och senare även i Algarve, såg vi hyllningar till Nejlikerevolutionen den 25 april 1974.
Namnet Nejlikerevolutionen kommer från det faktum att nästan inga skott avlossades. Revolutionen var näst intill oblodig då endast fyra människor dog.
Genom att ge regimens soldater nejlikor övertygade de fredliga revolutionärerna och frihetskämparna soldaterna att inte skjuta. När folket gav sig ut på gatorna för att fira diktaturens fall och slutet på kriget i kolonierna satte man nejlikor i gevärspiporna och på arméuniformerna.
Och sedan gick jag backen upp till hotellet igen.
Lagom för frukost med familjen.













Och backen upp till hotellet igen. Lagom för frukost med familjen.
Spårvagn till Belem Tower
Vi köpte ett Lissabon-kort med obegränsat antal färder med buss, spårvagn och tåg. Det är något jag verkligen rekommenderar.
Då kan en fara lite hit och dit och gå som en vill.
Till exempel ta spårvagn till Belem Tower, 6,5 kilometer bort, och gå tillbaka.
Ja, så var tanken.
Men det var fler som tänkte som oss och spårvagn på spårvagn var fulla med turister. Så vi hoppade på en buss som tog oss en bit bort och sedan gick vi lite mer än vi hade tänkt.
Typ dryga 23 000 steg den dagen 😀




Turister överallt – och en massa AI i Photoshop
Om det var turistätt?
JA!
Fy i helv**e med turister. Det är överallt i mina bilder!
Jag försökte vänta tålmodigt, för nej, jag vill inte ha okända människor som tar plats i mina bilder.
Varför?
Jag vill bara inte det 😀
Kanske därför jag föredrar folktomma platser i världen. Eller tidiga morgnar när ingen annan är på plats.
Nu blev det ett jäkla grejande med att ta bort människor med hjälp av AI i Photoshop efteråt istället.




Belem Tower och världens godaste oliver
Här vid monumentet över sjöfararna, strax intill Belem Tower, hittade vi en foodtruck med så god taco med guacamole.
Jisses så gott!
Mister Tapas hette den.
Och det var här i livet som jag fattade att oliver är gott.
Jag är lite sen. Jag har testat så många gånger och hittat några goda, men här…
Mmmm så goda!
Det kan ju ha med värmen, platsen i solen och sällskapet att göra med.



Solnedgång från Miradouro da Graça
Spårvagnarna hem var inte lika fulla.
Som pricken över i denna dag halvsprang vi uppför en hiskelig massa trappor till en utsiktsplats som skulle vara extra fin vid solnedgången.
Miradouro da Graça.
Det var den. Ljuset och solen här är verkligen något extra!

Efter solnedgången kunde det vara ett mer normalt tempo nedför igen. Och all graffiti och alla konstverk kunde beskådas med kameran.
På ruschen uppför morrade jag ”för i helvete att allt skulle vara så fint” när jag sprang förbi 😀













Kvällskaffe och att bli stammis på två dagar
Dagen avslutades vid en restaurang/café för kvällskaffe, vilket är riktigt viktigt för vissa i sällskapet.
Vår sista kväll frågade servitören om de skulle ha ”det vanliga, 2 caffé americano” 😀
Så snabbt en blir stammisar <3