Lissabon dag 3 – Sintra, Penapalatset och Quinta da Regaleira
Dagsutflykt från Lissabon till Sintra
Vaknade vid 5 som ”vanligt” borta, men tvingade mig att ligga kvar i sängen denna morgon.
Vi skulle ut på tur med tåg.
En liten dagsutflykt till Sintra, en stad med massor av historiska byggnader, trädgårdar och parker.
Japp. En hiskelig massa turister med.
Penapalatset – ett färgglatt kungligt palats
Vi började med en busstur på de snirkliga vägarna uppför till världsarvet Penapalatset. Ett tidigare kungligt palats som ligger på 450 meters höjd.
Det färgglada palatset är från mitten av 1800-talet och är säkert som pornografi för arkitekter och byggnadsvårdare.
Fullt av detaljer att förlora sig i 😀
Castelo dos Mouros – morernas borg
Från palatset hade vi utsikt till Castelo dos Mouros, morernas borg, som byggdes på 900-talet.
Den såg vi endast på håll från olika ställen i parken.
Men 450 meter upp räcker inte för familjen Aqvilin.
Ännu högre upp i Sintra
Efter palatset ville vi lite högre. 528 meter för att vara exakt.
Vi gick upp till utsiktsplatsen Miradouro da Cruz Alta, eller High Cross. Fundamentet ska ha ställts där år 1522, men korset som stod där tidigare är utbytt.
Jag hade sett på bilder att en kunde få en fantastisk vy över palatset.
Jo, det kunde en nog för några år sedan när träden inte var så höga. Nu behövdes det att den längsta i familjen tog kameran och höll den högt. Eller att den näst högsta i familjen balanserade på korset som en apa. Nedanför monumentet stod jag och hoppades att alla, inklusive kameran, skulle komma helskinnade därifrån.
Det hade varit enklare om de kapade ner lite träd 😀
En tokgrön skog på vägen ner
Vi tog en liten omväg nerför genom en otroligt vacker skog som var så tokgrön. Det kändes som en djungel. Vårt nästa mål för denna utflykt var Quinta da Regaleira.
Detta såg vi fram emot.
Quinta da Regaleira – palats, grottor och underjordiska tunnlar
Fastigheten består av ytterligare ett palats och ett kapell, samt en lyxig park med sjöar, grottor, tunnelsystem, brunnar, bänkar och fontäner.
Mitt i trädgården ligger en brunn, Poço Imperfeito, ett underjordiskt torn.
Här var det inte riktigt lika mycket folk, men det var guider som ständigt ropade att en skulle röra sig framåt och inte stanna för länge.
Det förstörde känslan lite. Men jag förstod dem. Det blir lätt att en vill stanna, för en blir helt förundrad av allt.
De nio trapporna kan kopplas till både Tempelriddarorden, som hade nio grundare, eller symbolisera de nio nivåerna av helvetet från Dantes Inferno.
Oavsett vilket är detta nedåtvända torn riktigt, riktigt coolt!
En trädgård att spendera lång tid i
Resten av trädgården kunde jag spenderat lång tid i.
Tänk när det blommar där som mest!
Det måste vara helt fantastiskt.
1,5 minut till godo
Sedan sprang vi till tåget för att slippa vänta en timme.
Värt det?
Nja.
Att springa en kilometer i uppförsbackar med tung kameraväska på ryggen känns sådär med en kondis som en 70-åring 😀
Men vi hade 1,5 minut till godo, så det var ju lugnt 😀
Tåget tillbaka tog ungefär 40 minuter och det var naturligtvis överfullt, så våra trötta ben fick jobba lite till.
Det var även här på tåget som en man i 20-årsåldern sa till mig att jag var vacker.
Lever på den än 😀
En lugn kväll i Lissabon
Kvällen blev lugn och avslutades på stammishaket och i backarna inne i stan, i hotellets kvarter.
En lång dag med palats, berg, skogar, trädgårdar, grottor, tunnlar, 23 000 steg och ett tåg vi nästan missade.
En helt vanlig dag på semester alltså 😀
