Portugal dag 9 – Ria Formosa, Praia da Falésia och hemresan

Allt har ett slut

Även en perfekt familjeresa till Portugal i mellandagarna och nyår.

Utanför terrassen på hotellet såg vi varje morgon ett par storkar.

Så fina att titta på!

Jakten på flamingos i Algarve

Grabbarna hade bokat en fisketripp ute på havet denna sista dag och jag ville kolla om jag kunde hitta lite flamingos.

Jag hade läst på flera webbsidor om att flamingos övervintrade i den stora nationalparken Ria Formosa. Jag frågade på hotellet om de visste några andra, mindre kända platser för dem.

De tittade på mig och sa: Här finns inga flamingos.

Mitt hopp dog en smula.

Men sa jag att jag hade sett bilder på dem i parken?

Nä, här finns inga flamingos.

Fuck, sa jag.

Eller nej, jag tänkte. Jag sa mer ett svenskt ”nehe”.

Men jag hade ju sett bilder och läst på portugisiska sidor att det finns en flock som övervintrar där.

Och jag ville se dem med egna ögon.

Ria Formosa – fåglar, saltbassänger och lågt flygande flygplan

Jag körde grabbarna till hamnen i Vilamoura och körde sedan till nationalparken.

Flygplatsen ligger granne med parken och inkommande flygplan flög riktigt lågt inför landning.

Jag såg skyltar om kameleonter men hittade dock inga.

Jag såg skyltar om skedstork, flertalet vadare, stork och gråhäger.

Och JAAA!

Där stod det om saltbassängerna och att det kan finnas flamingos vid dem.

Jag blev helt lycklig!

Men konstigt att tre portugiser på hotellet sa att nej, det fanns inga flamingos här.

Skit samma.

Hoppet tändes igen.

En skedstork med lite väl stor fisk

Jag lyckades se och fota en skedstork som hade tagit sig lite vatten över huvudet i storlek på fisken den fångat.

Men den fick ner den till slut. 😀

Jag är verkligen ingen fågelfotograf.

Jag vet att jag skrivit det tidigare men ändå hamnar jag ofta i att fota fåglar.

Jag har inte heller utrustningen för det. Men det är kul, fast det blir sådär bra bilder.

Hittade jag flamingos?

Flamingosarna då?

Hur blev det med dem?

Hittade jag några?

Jo men det gjorde jag!

I parken finns en promenad som tar cirka 3,5 timmar att göra.

Jag skippade medvetet en bit av rundan så min promenad skulle ta 2,5 timmar.

När jag hade gått i två timmar kom jag till skyltar om privat egendom. Där fanns nät och grindar.

Vid ett stort hus låg tre vakthundar och tittade på mig.

Fuck!

Jag stod och velade och tittade på Google Maps.

Ett par gick förbi mig och gick över nätet som om ingenting.

En kvinna kom joggandes och ställde sig någon meter från mig. Hon såg lika konfunderad ut som jag och tittade på sin telefon.

Jag började prata med henne.

Och ja, hennes Google Maps hade också lett henne hit.

Två män kom cyklandes från andra hållet och lyfte över sina cyklar.

Jag frågade om det hade gått bra att passera.

De log lite och sa att det gjorde det.

Jag och kvinnan sa till varandra att vi gör det tillsammans.

Det var ett fint möte.

Jag berättade om flamingosarna och mitt hopp om att se dem.

När vi hade passerat staketet började hon jogga igen. Hon hade kommit en bit fram när hon stannade och vinkade till mig.

Sedan pekade hon ut mot saltbassängerna.

Yeyyyy!!!

Där var de.

Så fina, om än en bit bort.

Riktigt dåliga bilder blev det.

MEN jag var så överlycklig över mötet med dem att jag kände mig så nöjd att jag kunde skippa att fota 13 hägrar och två storkar. 😀

Så håll i er.

Här kommer några kassa bilder på flamingos! 😀

Jag är så nöjd att jag sett dem!

Absolut hade jag önskemål om att de hade stått närmare och inte i gassande sol med reflekterande vatten som gjorde dem ännu ljusare.

MEN.

Jag har sett dem i sin naturliga miljö.

Och det är det viktigaste.

En sista stund vid Praia da Falésia

Innan jag hämtade grabbarna i hamnen igen hann jag besöka den där fantastiska stranden Praia da Falésia ännu en gång. Denna gång i andra änden av stranden. Den är 6 kilometer lång.

Ett oväder var på väg in söderifrån så det blev lite dramatisk himmel mot sanden och det klara vattnet som brusade.

Så jäkla vackert! Jag kan verkligen inte se mig mätt på detta ställe!

Hemresan från Algarve blev en pärs

Vi hade haft soligt väder fram tills nu. Varje dag hade varit i stort sett utan moln. Men nu väntades oväder.

Morgonen den 5/1 lämnade vi bilen och tog oss till flygplatsen. Där var vårt första flyg försenat med 50 minuter. Det var exakt 50 minuter vi sedan hade på oss att ta oss till flyg nummer två i Lissabon, där vi mellanlandade.

VARFÖR tog vi inte tåget den här sträckan istället?

Ja, det är en lärdom jag hoppas vi tar med oss. Flygplanet krängde verkligen i sidled och folk spydde både bakom oss och framför oss. Vi landade och vårt andra flyg var försenat det med, så vi behövde inte springa. Planet var överbokat och en kvinna var verkligen upprörd över detta. Och ja, vi kan säga att hon stred sig till en plats i planet.

En och en halv timme senare än beräknat var vi äntligen på väg till Kastrup i något turbulent väder.

Vi satte oss på tåget till Halmstad där bilen stod. Mellan Laholm och Båstad stannade tåget och blev stående för att något var överhettat. I krypfart tog sig tåget in till Laholms station och där väntade vi på nästa tåg som tog oss till Halmstad.

Sedan blev det ishalka hem de sista åtta milen. Det är i-landsproblem det här, det vet jag. Men det var så skönt att äntligen komma hem efter denna pärs till hemresa.

Och ändå var vi ”bara” två timmar sena jämfört med vad vi hade beräknat.