Roadtrip sommaren 2025 München
Vi inledde vår sommarroadtrip tillsammans med två andra familjer. Färjan mellan Trelleborg och Rostock avgick tidigt på morgonen, och efter ankomst till Tyskland tog vi farväl av de andra som fortsatte mot sina egna äventyr. Vår familj styrde däremot söderut – mot München!
Efter en natt på ett riktigt ruggigt gästhus i Eisenberg (mer om det en annan gång…) och några timmars bilfärd, rullade vi äntligen in i München.
Ett tydligt önskemål från den motorintresserade tonåringen i sällskapet var att besöka BMW-museet – och senare på resan både Porsche och Mercedes i Stuttgart. Så BMW blev ett givet stopp. Till min egen förvåning tyckte även jag att det var riktigt kul. Snyggt, välgjort och faktiskt fullt av fotomöjligheter – ja tack!
Vi stannade två nätter i München. Under dagarna svischade vi runt på elsparkcyklar – ett favorittransportmedel när vi utforskar nya städer. Det är perfekt: man sparar både fötterna och energin till det roliga. Dessutom får man se mycket mer på kortare tid. Men i Tyskland bor det nog en liten polis i varje invånare – för oj, vad vi fick tillsägelser om var vi fick köra och inte köra. Regler är viktiga, det har vi fått erfara fler gånger i Tyskland 😄
Dag två vaknade jag tidigt och gav mig ut med kameran. Det blev en fotopromenad till Frauenkirche och torget Marienplatz. Jag gillar ju att slippa folk i bilderna, så morgontimmarna är mina bästa vän. Efteråt smög jag tillbaka till hotellet lagom till frukost med resten av gänget. Såna här morgnar är härliga – men det blir långa dagar, så de får inte bli för många.
Mitt gäng var sedan redo för fler äventyr – med sparkcyklarna förstås. Vi åkte till Olympiaparken och kämpade oss upp för den högsta kullen. Därifrån kunde vi blicka ut över hela staden – och i fjärran skymtade vi Alperna. De där bergen som skulle komma att följa oss resten av resan. Antingen i horisonten eller mitt i som lekplats.
Jag dras till berg. Är livrädd för dem och tycker det är läskigt att både klättra och köra i branta backar – men ändå älskar jag känslan av bergen, jag förundras och jag är en förundransjunkie!! Luften, lukten, utsikten, storslagenheten. Jag hade nog aldrig klarat att bo högt upp, man kan ju inte gå runt och vara nervös hela vardagen 😄 Men förundran finns där.
Efteråt blev det häng i ett klassiskt Biergarten i Hirschgarten – min allra första gång. Och wow! Vilken upplevelse. Över 1200 sittplatser, marknadsstånd, litet tivoli… och det var ändå inte Oktoberfest. Kul att få känna stämningen.
Därefter gick jag min egen väg ett tag. Lämnade grabbarna i sina ölglas och tog bilen två timmar söderut – till foten av Alperna, bara några minuter från den österrikiska gränsen. Där väntade något jag länge velat se: det sagolika slottet Neuschwanstein. Det sägs ha inspirerat Disneys Askungen- och Törnrosaslott, och ja – jag förvandlades nog till en prinsessa där och då. 😄
Jag skuttade inte direkt upp för backen, det var rätt svettigt faktiskt. Men i mitt huvud nynnade jag glatt på mössens sång från Askungen:
”Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra, ska vi tippa…” 😄
Slottet är verkligen ett skrytbygge – och ja, jag har nog pusslat motivet någon gång i ett Ravensburgerpussel.
På vägen upp pratade jag med en trevlig kanadensare som pluggade piano i Wien (tror jag?). Det är fint med människor som söker kontakt. Jag gillar att prata med främlingar – särskilt när det hjälper en att glömma att man går i uppförsbacke…
Och visst är man värd en svindlande utsikt efter en uppförsbacke. Utsikten från Marienbrücke – bron bakom slottet – är helt otrolig. Där stod jag och sa ”wow” lite för högt och lite för många gånger. Sedan gick jag ner igen, via ännu en vy, och ännu en till. Avslutade med en gudomlig gulaschsoppa från en foodtruck – kanske den godaste jag ätit – innan jag körde de två timmarna tillbaka till München och grabbarna.
