Roadtrip sommaren 2025 Slovenien

Strax efter frukost på dag tre rullade vi vidare – nästa mål var Slovenien. Men först några stopp på vägen, förstås.

Första pausen blev strax utanför München: Steindlweg Allee i Holzkirchen. En rak allé med träd tätt på rad.

Sedan började klättringen mot Alperna. Vi stannade för fika och fotbad vid Zell am See – en perfekt pausplats med både vyer och vatten. Sedan vidare uppåt, bokstavligen, till Großglockner Hochalpenstraße – där vi landade på 2407 meter över havet. Där uppe är luften helt underbar! Man får så mycket mer syre per andetag. Jag hade gärna stannat längre bara för att titta på cyklisterna som kämpade sig uppåt i serpentinsvängarna, och för att följa dimman som sakta rullade ner över bergssidorna.

Men vi hade ett mål: det lilla samhället Podkoren i Kranjska Gora, precis i hörnet där Slovenien möter både Italien och Österrike. Där väntade nästa etapp – och ett återseende med vänner.

I floden Soča ville vi prova på forsränning och det hade vi bokat hemifrån. Från vår by Podkoren åkte vi över till Italien för att sedan åka tillbaka till Slovenien och byn där vi skulle mötas upp för forsränning. Vi hade tid 8.30 så dimman låg fortfarande på floden men luften blev varmare och varmare. Vattnet höll en temperatur på ca 10-12 grader. Lite lagom för att leka vattenlek!

Vi överlevde vår forsränning men jag lärde mig 2 saker: 1, se till så att hjälmen INTE kan fladdra upp och ner över ansiktet så den hamnar som ett improviserat hockeygaller om du ligger i vattnet och 2, du tycker inte det är kul att åka rutchkana ner från baksidan av båten som är lutad mot en klippa. En lär så länge en lever.

Efteråt blev det ett lugnare tempo – barn- och hundvaktande vid strandkanten medan vi svalkade oss i samma kalla, men vackra vatten.

På väg tillbaka till vårt lägenhetshotell tog vi bergsvägen över Vršič Pass – 1611 meter över havet med 50 hårnålskurvor totalt, numrerade 1–25 upp och 26–50 ner. Jag är glad att vi tog den rutten – det var en fin upplevelse. Högst upp började det plötsligt mullra. Åska, på över 1600 meters höjd, med branta klippväggar runtom? Mäktigt och lite skrämmande. Jag tänkte direkt på de klättrare vi nyss sett på ett stup i närheten… inte direkt rätt plats för blixtar.

2 km från vårt boende i Podkoren finns denna pärla, Zelenci Nature Reserve. Jag hade sett framför mig en spegelblank sjö med berg i bakgrunden och en perfekt reflektion… men dimman låg tät och förvandlade scenen till något mer drömskt. Det var helt stilla. Inte en enda människa. Bara jag, dimman och det turkosa vattnet. En plats att återvända till – gärna i gryning eller solnedgång.