Resor / 21 augusti, 2024

Färöarna dag 6 – vattenfall, hästar och tidiga morgnar

4/7 2024

En tidig morgon på Färöarna

Jag vaknade tidigt som vanligt. Runt 04.30. Min inbyggda klocka är visst inställd på det. 😀

Fossá – Färöarnas högsta vattenfall

Första stoppet för dagen blev ett vattenfall som heter Fossá. Ett imponerande vattenfall. Men långt ifrån de på Island. 😀 Det coola med Fossá är att vattenfallet går i flera våningar. Jag kunde komma riktigt nära. Jag hade till och med kunnat gå bakom vattenfallet om jag inte varit så rädd för de hala stenarna.

Andra, mindre rädda, kan gå dit.

Under vinterhalvåret är det betydligt mer vatten i flödet än en sommardag när jag var där.

Spontana fotostopp

Fint jag hittade på vägen … Det här är en stor anledning till att jag föredrar att åka själv. Det kan bli ett oplanerat stopp för att titta på en kyrka. Eller en kyrkogård med en fin grind. Eller några söta fågelungar. Jag behöver inte fråga någon om det är okej att stanna. Jag bara stannar. 😀

Saksun och två poserande islandshästar

Vidare mot den avlägsna byn Saksun. Det är bra att vakna tidigt. Då slipper man den största mängden turister. Det är en vinst varje gång att vara så ensam som möjligt på ett turistmål. Så fråga mig inte om det var mycket turister på Färöarna. Jag såg dem inte så mycket och såg jag dem så undvek jag dem så gott jag kunde. Mest syntes de mer mitt på dagen, när jag redan hade kommit en bra bit på väg i mitt tidsschema för dagen.

Jag träffade dock en italienare här. Även han var fotograf. Vi pratade en stund och han bjöd på litet mellanmål och berättade att han var klättringsguide (och fotograf då) i Dolomiterna.

Ja, det var faktiskt den enda människan jag träffade på flera timmar denna dag.

Men de två islandshästarna jag mötte!

Oj oj!

Det var som om de poserade för mig framför ett vattenfall.

Så imponerande vackert!

Lunchpaus vid Hósvíkar kyrka

Det blev lunchpaus vid Hósvíkar kyrka. Jag ville titta på några gamla gravar. Min son har sagt några gånger:

”För att vara så okristen som du är mamma så besöker du väldigt många kyrkor och kyrkogårdar.”

Ja, det stämmer. 😀

Jag gillar verkligen kyrkor och kyrkogårdar. Jag vet inte riktigt varför. Jag pratar ofta med de som ligger där. Tittar vad de heter. Och fantiserar om vilka de var.

Färöarnas kurvigaste väg?

Jag körde vidare till den kurvigaste vägen av dem alla. Eller nej. Det var den nog inte. Men den är bra snygg på bild! 😀

Jag ville naturligtvis också köra ner. Och sedan upp igen. Bilen kämpade på så gott den kunde i uppförsbacken.

Färöarnas häkte

Jag körde förbi häktet på Färöarna. Om du döms till mer än 18 månaders fängelse på Färöarna får du det extra straffet att skickas till Danmark för att avtjäna ditt straff. Det finns nämligen inget fängelse på Färöarna. Jag har läst att du har egen cell, TV och tillgång till en minigolfbana utanför. Och en vacker utsikt. Som visserligen ofta är dimmig.

Men ändå! 😀

Tillbaka till Tórshavn

Lagom till sen eftermiddag kom jag fram till huvudstaden Tórshavn. Efter lite velande bestämde jag mig för att sova resten av nätterna där. Det var smidigt att boka. In- och utcheckningen skötte man själv. Det fanns fräscha duschar och diskmöjligheter. Ja, även möjligheter att laga mat. Men det gjorde jag hellre i bilen än att köa till köket.

Det fanns också bra möjligheter att ladda min drönare och laptop. Det var det enda jag inte kunde ladda i bilen.

Det enda kruxet var att duschen kostade kontanter. Men det är ju egentligen inget problem. Så så fick det bli.

En gammal kyrkogård och ett fint möte

Jag besökte den gamla kyrkogården. En vildvuxen men superfin kyrkogård. Det fanns en app kopplad till kyrkogården. Den kunde berätta var jag befann mig och vid vems grav jag stod. Så fint!

Precis det jag vill veta ju!

Jag träffade en man som frågade mig om jag visste hur han skulle hitta sin döda släkting på kyrkogården. Vi letade en stund tillsammans. Men till slut fick vi ge upp. Han trodde inte att det fanns någon gravsten.

Han berättade en sorglig historia. Det blev ett väldigt fint möte, tycker jag.

Han var färing. Jag var svensk. Och vi pratade skandinaviska med varandra.

Många färingar gick över till skandinaviska när de förstod att jag kom från Sverige. Det var väldigt behagligt. Och för det mesta helt förståeligt. Färöiskan var annars både lätt och jättesvår att förstå.

Många ord påminner om svenskan. Vissa är direkt lika. Andra påminner om isländskan. Och ytterligare andra ord var helt olika och helt oförståeliga. Jag lyssnade lite på radion. Men nej. Jag förstod inte mycket när de pratade snabbt.

Kväll i Tórshavn

Jag unnade mig kvällsmat på en irländsk pub denna kväll. Sedan gick jag en runda på stan. Det var en väldigt lugn atmosfär. Något party var det inte direkt.