Roadtrip sommaren 2025 Slovenien dag 2

I det här området är det smaragdgröna vattnet nästan en huvudperson i semesterberättelserna. Floder, sjöar, vattenfall – vattnet är överallt, och det lockar till både äventyr och avsvalkande dopp. Ett måste för mig, förutom att stirra lyckligt på klarblå forsar, var att besöka en ravin. Vi valde den välkända Vintgar Gorge – ett 250 meter djupt sår i landskapet, med turkosgrönt vatten som forsar fram mellan klippväggar och över små vattenfall. Själva ravinen är 1,6 km, men hela vandringen blir drygt 5 km tur och retur. Perfekt dos rörelse för en het dag *puh*.

Vi gav oss av tidigt, innan solen hann bli allt för obehaglig. Men så fort vi klev ur skuggan blev det ändå rejält hett. Ravinen var otroligt vacker – träbroar som slingrar sig längs bergsväggen, doften av fuktig mossa, ljudet av forsande vatten och den där nästan overkliga färgen på vattnet. MEN… jag måste säga att det var väldigt turistigt. Det märktes redan vid parkeringen, som låg en bra bit bort från entrén. Shuttlebusarna körde i skytteltrafik för att möta trycket, vi trängdes in i en buss som precis kunde stängas. Vi hade bokat en tidig slot för att slippa de största folkmassorna (och för att det skulle funka med hundarna), men ändå var det köer och trängsel.

Och alltså – jag har verkligen svårt att njuta fullt ut av naturen när folk trängs, pratar högt, står i vägen och vill först till nästa fotopunkt. Jag vet att det är orimligt att kräva ensamhet på en så populär plats, men det är ändå frustrerande när känslan försvinner. Det är också därför jag gärna redigerar bort främlingar i mina bilder efteråt. Jag vill minnas platsen som den var – eller åtminstone som jag önskade att den var. (Mina egna personer finns såklart med i privata albumen, så oroa er inte, haha!)

Efter ravinen körde vi vidare till Bledsjön – ett klassiskt vykortsställe. Den lilla ön mitt i sjön med en kyrka på – ja, den som syns i alla bilder från Slovenien. Jag ville så gärna ta en bild ovanifrån, med drönare, men det var för mycket folk, för mycket trängsel, och jag ville inte störa. Det fanns också en utsiktspunkt längre upp, men att ta sig dit i den här hettan? Nej tack. Jag nöjde mig med att vandra en bit längs vattnet och fånga sjön från andra vinklar. Fina blev de, men jag kan inte låta bli att känna lite sorg över att inte ha orkat ta den där ikoniska bilden. Värmen tog verkligen musten ur mig – jag är inte byggd för 30+ grader och stekande sol.

Dessutom var priserna inte direkt vänliga – höga kostnader för både parkering och mat, vilket knappast gynnar lokalbefolkningen heller. Jag förstår varför folk vill hit – det är ljuvligt vackert – men platsens magi försvinner lite när man måste slåss om den.