Yosemite National Park 2014

Yosemite National Park – storslaget, torrt och helt vansinnigt vackert

23/6
Vi lämnade San Francisco tidigt på morgonen och styrde bilen mot Yosemite National Park. Cirka 32 mil väntade – och landskapet som följde med på köpet gjorde resan till en upplevelse i sig.

Strax utanför San Francisco stannade vi för att handla på Walmart och Dollar Tree. Fascinerande butiker. Mest för att allt är så absurt billigt (och ja… någon betalar priset för det). Walmart var exakt som förväntat: inte en jordgubbssylt utan femton, inte ett jordnötssmör utan tio. Valfrihet på gränsen till överdrift.
Och ja – där fanns shoppingvagnar man kunde sitta i och åka runt med. Vissa behövde dem. Andra… inte lika mycket.

Ju längre österut vi kom, desto vackrare blev landskapet. Det bara svischade förbi: öppna ytor, berg, torra marker och färger som sakta förändrades.

Nästan framme gjorde vi ett snabbt stopp. Och herregud – värmen. Torr, kompakt, obarmhärtig. Vi kom direkt från blåsiga San Francisco och hade knappt stannat längs vägen. Här blev det en minst sagt dramatisk kissepaus i sluttning nedåt, men allt gick väl trots visst kaos i underkläderna.

Vi checkade in på Yosemite View Lodge, precis utanför nationalparken i El Portal. Ett ganska opersonligt hotell – men med flera pooler som höjde betyget rejält. Utsikten? Ett stort berg som pekade rakt upp. Helt okej.
Men heltäckningsmattor och blommiga överkast? En gåta. Fullständigt.

Första dagen i Yosemite – wow på wow

24/6
Första dagen i parken. Vi var inne till strax efter lunch, åkte sedan tillbaka till hotellet för siesta och poolhäng, och återvände på kvällen för att se solnedgången från en plats jag länge haft på min lista.

Här i kronologisk ordning:

In i parken – Arch Rock Entrance

Redan vid infarten slog Yosemite till. Bergväggar, djup, kontraster. Natur som inte ber om ursäkt.

Bridalveil Fall

Ett av parkens mest kända vattenfall. Långt fall som nu på sommaren är rätt litet. Tänk en vårdag med snösmältning!

Cathedral Beach och El Capitan

Iskallt, klart vatten. Här såg jag spår efter ett stort kattdjur – avtryck stort som min knytnäve. Lite kittlande, lite obehagligt.
Ovanför reste sig El Capitan. En massiv granitvägg som känns nästan overklig när man står nedanför.

Swinging Bridge

Ytterligare ett stopp där landskapet fortsätter att leverera utan minsta paus.

Tunnel View

Klassikern. Och ja – den är klassiker av en anledning. Perspektivet, djupet, ljuset. Yosemite i ett enda svep.

Glacier Point – solnedgång

För att ta sig hit kör man cirka 5,5 mil på slingriga, branta vägar. Smalt. Högt. Ibland med känslan av att man inte vill få möte – och definitivt inte se vilt på vägen.
Men utsikten i solnedgången? Värt varenda nerv.

Vattenfall och jätteträd

25/6
Dags att lämna Yosemite, men först hann vi med mer av parken. Bland annat Lower och Upper Yosemite Falls – ännu ett bevis på hur extremt varierad naturen är här.

Sedan styrde vi mot Mariposa Grove, nära den södra entrén. Där står sequoiaträden.
Och nej – ordet stora räcker inte. Träd vi tidigare tyckt varit imponerande kändes plötsligt rätt… små. Dessa är enorma. På riktigt. Vi som nyss varit bland skyskraporna på Manhattan kände ändå att detta var ännu mäktigare i storlek.

Jag mindes en bild som min farmor hade hemma när jag var liten – ett vykort eller kanske ett bokmärke. Ett gigantiskt träd som huggits ur så att en bil kunde köra rakt igenom. Jag fastnade ofta vid den bilden.

Och så stod vi där. Bland just sådana träd. Inte på exakt samma plats (bilden är från norr om San Francisco), men samma sorts jättar.
Det är något djupt vördnadsfullt över dem. Som levande väsen – nästan som enterna i Sagan om ringen.

Vissa av dem kan bli över 3000 år gamla.
När de slog rot fanns inga romare, inga kartor över världen, inga städer som vi känner dem i dag. Civilisationer har kommit och gått medan de bara… stått kvar.

Man tittar inte på dem.
Man står inför dem.

Vidare mot kusten

Efter jätteträden fortsatte resan västerut igen, mot kusten och Highway 1. Nästa etapp av resan väntade – fyra nätter utan förbokat boende.

Men Yosemite då?
Det är inte en plats man bara ser. Det är en plats man känner i kroppen. Torr luft, höjd, värme, kyla, tystnad och storslagenhet på samma gång.
En plats som sätter sig.