Island dag 6

Det är inte överallt en får flyga med drönaren. Och det isländska vädret lämpade sig inte att flyga överallt där jag ville och fick heller. MEN denna morgon startade med en kort biltur vidare moturs till Hvalnes udde och fyr. Här var jag ensam en bra stund tillsammans med 3 får innan fler hade vaknat och hittat hit. Helt fantastiskt att få flyga fritt över den svarta stranden!

Jag skriver ofta om att jag tyckte om att vara ensam under resan och att jag drog när andra kom men så var det inte alltid. Jag uppskattade sällskap ibland med 😀 Ofta drogs jag till de amerikanska turisterna när jag ville prata för de är väldigt bra på att kallprata (eller ha power-talks som jag tänker att de är). Men jag uppskattde ändå mitt eget sällskap bäst i längden 😀

Här är bilder från ett litet samhälle i östra delen som heter Seyðisfjörður. Jag tog genvägen dit och ja jag gillar ju grusvägar så jag tog med andra ord grusvägsgenvägen dit. Upp för bergen, snirkelisnorkeli och nedför berget igen men då var grusvägen utbytt mot asfalt. Samma backe nedför som Walter Mitty tog med sin longboard i filmen The Secret Life of Walter Mitty.

Väl nere vid fjordens inlopp ligger en liten kyrka som nog mest är känd för sin regnbågsgata fram till kyrkan. Ja alla dessa regnbågar!!! Det var så kul för alla stod i början på gatan och väääntade på att gatan skulle bli tom på folk och när den väl blev det skulle alla (inklusive jag själv) fota. Ja ni förstår, hela proceduren hade ju varit så mycket enklare om jag hade anlänt kl 6 på morgonen men jag kan ju inte vara överallt kl 06.00 då det är folktomt så lite folk var jag tvungen att beblanda mig med. Just när jag var här var det en buss med spansktalande turister som liksom jag skulle fota.

Efter detta stopp och jag satte mig i bilen igen kände jag att jag luktade illa. Jag hade glömt socialiseringens regel nr #1… att duscha och använda deo 😀 Så jag åkte till samhället Egilsstaðir och till deras bad Vök som är baserat på en naturlig varm källa.

Innan dess passerade jag några färgglada betongblock som var som gjorda för att ta en selfie vid. För hur svårt kan det vara att ta en bild på mig själv hoppandes ner från blocken? Efter några försök sa mina knän till mig att lägga av så bäst bild blev när jag stod still uppepå 😀 Men roligt var det och roligast var nog ändå att förbipasserande bilar saktade in och glodde 😀

Vöks var ett helt underbart ställe. Jag som oftast inte har ro till att bara ligga stilla var i badet en hel timme, och det ska ni veta är jättelänge för mig! De serverade te (eller annan dryck om en ville det) i bassängerna och det var helt underbart att få duscha och föna håret efteråt. ja en blir glad för de små sakerna en annars tar för givet. Och självklart höll jag hela tiden ett öga på sjön och om jag skymtade sjöodjuret Lagarfljót som ska bo där och syntes så sent som 2012. Men tyvärr såg jag inget sjöodjur.

Dagens bilrutt tog slut vid Stuðlagil Canyon där jag skulle sova. Innan det mörknade hann jag flyga lite med drönaren i ravinen. När jag var där nu i september var vattnet grådassigt men besöker en denna ravin mellan maj och augusti är vattnet helt blått. Jag visste att vattnet skulle vara grumligt så det var jag beredd på men ja det hade ju varit ett lyft att se det med det blåa vattnet, det hade det klart varit. Ravinen är fortfarande rätt öde från folk för vägen dit är en lite smått besvärlig F-väg. Men jag hade kört på värre så denna väg var egentligen ingenting i jämförelse. En annan anledning är att för att få bästa vyn och även gå ner till dess kant behöver du gå en bit. Men nöjer du dig med att se uppifrån är parkeringen nära och nu finns en nybyggd trappa i järn som gör det lättare och mindre farligt att gå där. Men bilderna på den kommer i nästa inlägg för då visar jag även bilderna jag tog dagen efter på morgonen innan jag begav mig iväg.