Portugal Lissabon dag 1+2
Långledigt vid jul och nyår lämpade sig för en familjetripp till Portugal. Närmare bestämt valde vi ut Lissabon och Algarve. Vi började med 5 nätter i Lissabon. Det är en stad med rik historia som syns överallt – allt från romare, västgoter, muslimer, kristna och sjöfarare har satt sina spår. Staden nära ödelades i samband med en jordbävning som orsakade en tsunami i mitten av 1700-talet. Lissabon drabbades också hårt av bränder efter jordbävningen och tsunamin. Efter dessa katastrofer byggdes ett nytt Lissabon upp, en stad med raka vägar och stora torg, men en hel del gammalt finns kvar. Lissabon är faktiskt en av världens äldsta städer och den näst äldsta staden i Europa (endast Aten är äldre) enligt Wikipedia.
En stad perfekt att bara promenera runt i och njuta. Åka lite buss och spårvagn i uppförsbackarna när benen är trötta, och tusen restauranger och uteserveringar som lockar med god mat och fika. Lissabon är en fotovänlig stad. Överallt finns vackra utsikter, kaklade hus, de gula ökända spårvagnarna, smala gränder och slitna fasader med härlig karaktär.
Anlände på kvällen och strosade bara runt och insöp atmosfären och konstaterade att det var jul även här 😀 Ja det kanske låter konstigt för självklart var det ju här med men det är lite märkligt att åka från ett vintrigt Sverige till ett varmare Portugal med julfeeling, den hade jag lixom lagt bakom mig med att redan slängt ut granen innan vi åkte 26/12.
Första morgonen vaknade jag tidigt. Det var fortfarande mörkt ute när jag smög iväg från hotellet och gick ett stenkast bort till vår närmsta ”Miradouro” (utsiktsplats), Miradouro de São Pedro de Alcântara. Ljuset från solen ökade och ökade, och ja, det var fantastiskt vackert när staden först blev blå i ”blå timmen” och sedan blev helt orange och glödde i ”golden hour”!
Jag gick en backe ner…
På så många platser i Lissabon (och senare i Algarve) såg vi hyllningar till Nejlikerevolutionen 25/4 1974. Från Wikipedia: Namnet ”Nejlikerevolutionen” kommer från det faktum att nästan inga skott avlossades. Revolutionen var näst intill oblodig då bara fyra människor dog. Genom att ge regimens soldater nejlikor övertygade de fredliga revolutionärerna och frihetskämparna soldaterna att inte skjuta. När folket gav sig ut på gatorna för att fira diktaturens fall och slutet på kriget i kolonierna, satte man nejlikor i gevärspiporna och på arméuniformerna.
Och backen upp till hotellet igen. Lagom för frukost med familjen.
Vi köpte ett Lissabon-kort med obegränsat antal färder med buss, spårvagn och tåg. Det är något jag rekommenderar. Då kan en fara lite hit och dit och gå som en vill. Till exempel ta spårvagn till Belem Tower 6,5 km bort och gå tillbaka… ja så var tanken men det var fler som tänkte som oss och spårvagn på spårvagn var fulla med turister. Så vi hoppade på en buss som tog oss en bit bort och så gick vi lite mer än vi hade tänkt, typ dryga 23 000 steg den dagen 😀
Om det var turistätt? JA! Fy i helv**e med turister det är överallt i mina bilder! Jag försökte vänta tålmodigt för nej jag vill inte ha okända människor som tar plats i mina bilder. Varför? Jag vill bara inte det 😀 Kanske därför jag föredrar folktomma platser i världen, eller tidiga morgnar när ingen annan är på plats 😀 Nu blev det ett jäkla grejande med att ta bort människor med hjälp av Ai i Photoshop efteråt istället.
Här vid monumentet över sjöfararna strax intill Belem Tower hittade vi en foodtruck med så god taco med guacamole, jisses så gott (Mister Tapas)! Och det var här i livet som jag fattade att oliver är gott. Är lite sen, har testat så många gånger och hittat några goda men här, mmmm så goda! Kan ju ha med värmen, platsen i solen och sällskapet att göra med.
Spårvagnarna hem var inte lika fulla och som pricken över i:et denna dag halvsprang vi uppför en hiskelig massa trappor upp till en utsiktsplats som skulle vara extra fin vid solnedgången, Miradouro da Graça. Det var det. Ljuset och solen här är verkligen något extra!
Efter solnedgången kunde det vara ett mer normalt tempo nedför igen. Och all graffitti och konstverk kunde beskådas med kameran. På ruschen uppför morrade jag för i helvete att allt skulle vara så fint som jag sprang förbi 😀
Dagen avslutades vid en restaurang/café för kvällskaffe som är riktigt viktigt för vissa i sällskapet. Vår sista kväll frågade servitören om de skulle ha ”det vanliga, 2 caffé americano” 😀 Så snabbt en blir stammisar <3
