Portugal Algarve dag 8
Om gårdagens solnedgångsplats var en av de vackraste ställena jag besökt är dagens utflyktsmål nästan lika vackert. Men först en kort morgonpromenad till det lite smått makabra kapellet Chapel of Bones i Faro. Vi har besökt en hel del kyrkor och kapell med temat skelett på våra resor. Det mest udda var nog Benhuset i Sedlec i Kutna Hora, Tjeckien där bland annat ljuskronorna gjorts av bäckenben och det hängde girlanger av skallar i hela kapellet. I detta kapell är det endast ben från 1250 personer (Kutna Hora är det kvarlevor från över 40 000 människor). Benen kommer från Carmelite munkar och bildar ett fint symmetriskt mönster i det lilla utrymmet på 4×2 meter.
Nu åkte vi till Benagil och grottorna runtomkring. Benagil Cave är en av de mest populära platserna att besöka i Algarve. Det är en stor havsgrotta, med takfönster. En hade kunnat hyra kajak eller tagit en båttur dit men vi upplevde den till fots istället (en kan endast komma in i grottan med kajak, simma eller båt). Naturen är verkligen fantastisk. Så mycket vackert att se!
Men gu så nära kanterna alla går (ja jag med stundtals). Så jäkla nervös jag var att trampa snett eller gå ut för långt och det skulle rasa. Jag tittade bort så många gånger när Teonor och Fredrik gick nära. Hua! Det märktes att vi var här under lågsäsong. Jag kan tänka mig en hel del fler här på somrarna.
Vi var i detta område största delen av dagen, här fanns så mycket att se i detta område. Vi gick bort till Arco Natural. Där är väldigt mycket grottor, håligheter och synlig fossil i berget här. Där skymtade vi den kända stranden Praia da Marinha och vände och gick tillbaka. Där tog energin slut och vi gick på reserven tillbaka till bilen.
Kvällen blev i den äldre delen av Albufeira och stranden med solnedgång. Jag gillade denna delen av Albufeira men det var väldigt turistigt. Mängder med souvenirbutiker med samma saker MEN eftersom det är lågsäsong och inte lika mycket folk eller gåpåiga säljare kändes det som ett fint ställe. Fina skyltar, kaklade hus, fönster, färger, hiss ner till stranden och detaljer att se.
Och ja solnedgångarna! Jisses! Detta kan jag vänja mig vid. Men frågan är om jag hade känt samma känsla av förundran om jag hade bott i det. Skit samma, mitt förråd med förundranskänsla är påfyllt för en stund framöver.
