Aten dag 2 – Jakten på morfar fortsätter

För att hänga med vad som händer denna dag måste ni ha kollat och läst om vår jakt på information om morfar i mitt förra inlägg. Det kan ni finna här.

Fyra “måsten” i jakten på morfar

När vi planerade resan till Aten hade vi fyra tydliga punkter på listan – våra “måsten”:

• besöka kommunhuset
• träffa damen vars man ägt tidningen morfar arbetade på
• besöka en polisstation
• besöka journalistförbundet

Planen var enkel: göra så mycket vi kunde denna dag och sedan följa de spår som dök upp.

Vi tog mest bilder i smyg med mobilen den här dagen. Inga vackra bilder – men de betyder mycket för oss eftersom de dokumenterar själva jakten.

Ställe nummer 1 – kommunhuset

Första stoppet blev kommunhuset.

Där fick vi egentligen inte mer information än det vi redan hade. Men kvinnan vi pratade med gav oss ett tips: ett kontor på Evaggelistrias som enligt henne hade information om alla.

Det lät lovande, så vi gick vidare.

Ställe nummer 2 – förvirringen börjar

På nästa kontor möttes vi av något vi skulle stöta på flera gånger under veckan: förvirrade blickar.

Två blonda kvinnor med lika blonda barn stod där och förklarade att vi letade efter vår grekiska morfar.

Blickarna sa ungefär:
“Menar de allvar? … Ja, det verkar faktiskt så.”

Till slut fick vi veta att de kunde hjälpa oss – om vi först fick en godkänd stämpel på ställe nummer 3.

Ställe nummer 3 – mannen med stämpeln

Vi promenerade vidare till nästa kontor på Dragatsaniou.

Efter lite letande och hjälp från snälla förbipasserande hittade vi rätt ingång.

Där blev vi hänvisade till en man som hade en enda uppgift: att stämpla ansökningar.

Problemet?
Vi hade ingen ansökan.

Han tittade förvirrat på oss.

“No speaking”, sa han och gjorde en tydlig stämpelrörelse i luften.

Vi försökte förklara att vi behövde hjälp med ansökan. Kunde vi skriva grekiska?
Nej.

Till slut gick de med på att vi kunde skriva ett mejl på engelska som ansökan – och att de skulle godkänna den.

När vi kom ut därifrån skrattade vi hysteriskt över all förvirring vi lyckades skapa.

Ett spontant besök hos Journalists’ Union of the Athens Daily Newspapers

Nu behövde vi skriva vårt mejl, så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet. Barnen började bli rätt trötta på värmen och allt promenerande.

Precis innan vi gick såg jag på Google Maps att journalistförbundet låg ganska nära.

Vi bestämde att jag skulle gå dit själv medan de andra gick till hotellet.

Återigen samma förvånade blickar när jag berättade mitt ärende – men också samma hjälpsamhet.

Av en slump kom en kvinna förbi som kände någon som arbetat på samma tidning som morfar, Athens News. Hon ringde direkt.

Tyvärr fanns ingen information där heller.
Han hade inte varit medlem i facket och mannen i telefonen kände inte igen namnet.

Och så fick jag höra något som gjorde oss lite modfällda: kvinnan vi planerat att besöka – vars man ägt tidningen – var dement.

Besöket hos damen

Trots det bestämde vi oss för att försöka träffa henne ändå.

När vi kom till huset kunde vi inte ens komma in i trapphuset eftersom det var kodlås. Men ännu en gång hjälpte människor oss – först förvånade, sedan leende.

Vi bestämde att jag skulle gå upp ensam så att det inte skulle kännas för överväldigande.

Sammanfattningen av mötet:

• Ja, hon var dement
• Hon pratade grekiska, tyska och engelska – och blandade dem lite hur hon ville
• Hon mindes min morfar – men de hade bara träffats en gång

Vi stod och pratade genom dörren medan jag samtidigt hade henne i telefon eftersom hon inte öppnade.

Min skoltyska satt inte direkt där den skulle. Jag hörde mig själv säga något i stil med:

“Geöffnet die tür… ich stehe outside you tür.”

Inte direkt grammatisk perfektion… men budskapet gick fram 😀

Födelsedag och 19 000 steg

Mitt i allt detta firade vi också Rebecka som fyllde år.

Firandet bestod mest av att vi gick och gick och gick, åkte lite tunnelbana och besökte Hadrian’s Library.

När vi summerade dagen hade vi gått över 19 000 steg.

Tre av våra fyra “måsten” var avklarade.
Det kändes faktiskt som en riktigt bra dag.

Våra spår genom staden

Det är ganska roligt att gå in i Google Maps i efterhand och se hur vi rört oss genom staden.

På kartan för dag två ser man tydligt hur vi korsat Aten kors och tvärs:

• mörkblå linjer – tunnelbanan
• ljusblå linjer – våra promenader

Och ja… det blev en hel del av båda den dagen.