Roadtrip dag 5 – Auschwitz-Birkenau
En tidig morgon i Goczałkowice-Zdrój
Vårt hotell i lilla Goczałkowice-Zdrój hade gjort i ordning små frukostpåsar till oss när de förstod att vi skulle åka innan frukosten öppnade.
En till var och en. Så enkelt – och så omtänksamt.
Att försöka sätta ord på något som inte går att förstå
Strax efter vårt besök i Auschwitz-Birkenau skrev jag så här på mitt fb-konto:
”Hur summerar man en upplevelse i helvetet?
Jag har rört vid taggtråd som dödat, sett vagnar som färdat barn till arbete och död, känt hur kvavt det är i celler där människor stått som straff, sett rum där nyfödda bebisar dränkts.
Så mycket förtvivlan på ett och samma ställe.
Men jag kunde gå ut därifrån.
Det gör mig ödmjuk inför livet.
Det här bär jag med mig resten av mitt liv.
Det ska göra ont att tänka på det.”
Det var mitt sätt att försöka samla tankarna. Och det är nog fortfarande det närmaste jag kan komma.
En tung upplevelse
Det var riktigt jobbigt att vara där. Tårarna kom flera gånger. Det är en plats som är svår att ta in, svår att förstå – men samtidigt viktig att besöka.
Upplevelsen på plats
Samtidigt var det något som skavde. Det var ganska turistigt och väldigt effektivt organiserat:
- klistermärken med tider
- grupper som slussades vidare
- en guide som höll ett snabbt tempo
Vi hade exakt tolv minuters paus mellan Auschwitz I och transporten vidare till Auschwitz II-Birkenau. Det blev ett stressmoment mitt i allt. Jag som gärna vill stanna upp, ta in och reflektera (…och fota) hamnade efter flera gånger. Samtidigt hade vi hörlurar med guidens röst hela tiden, så inget missades rent faktamässigt. Men upplevelsen blev lite… kantig.
Spår av alla som varit där
En sak som fastnade extra var de slitna trappstegen. Alla som gått där: fångar, deras mördare, personal, besökare. Samma plats – men med helt olika verkligheter och intentioner. Det är svårt att greppa.
Vidare mot Kraków
Efter besöket var det som att känslorna låg precis under ytan hela tiden. Jag kom inte riktigt ikapp mig själv under resten av dagen. Vi åkte vidare till Kraków där vi bodde i den gamla delen av staden. En helt fantastisk stad. Vi kom fram på eftermiddagen och tog bara in kvällsatmosfären. Och ja… den oreligiösa familjen sov gott med ett krucifix ovanför sängen – och ett utanför fönstret. 😄
