Roadtrip dag 4 – Kutná Hora och det makabra benhuset

Ett stopp på vägen mot Polen

Vi lämnade Prag för den här gången och styrde vidare mot Polen. Och precis som jag skrev i förra inlägget – jag hade ett “måste” längs vägen. Ett… ganska udda sådant.

Benhuset i Sedlec – makabert på riktigt

I Kutná Hora ligger Sedlec Ossuary, även kallat benhuset i Sedlec. En liten kyrka – fylld med skelettdelar från cirka 40 000 människor. Ja… det är precis så makabert som det låter. Allt från ljuskronor till dekorationer är uppbyggda av ben och kranier. Historien bakom är både lång och märklig (och finns att läsa vidare om för den som vill fördjupa sig).

Min känsla? Lite coolt att ha sett. Men också… rätt så märkligt. Och väldigt mycket turister.

Marias himmelsfärdskyrka – oväntat favoritstopp

En av de största överraskningarna var Cathedral of the Assumption of Our Lady. Byggd mellan 1280–1320 – och helt otroligt vacker. Ljuset. Formerna. Rymden. Och hur de idag använder utrymmet uppe vid takstolarna till utställningar – så smart och så snyggt gjort. Det här blev nog faktiskt en av de finaste kyrkorna jag sett.

En stad full av historia

Kutná Hora är inte bara benhuset. Hela staden finns med på UNESCO World Heritage lista, mycket tack vare sin arkitektur och historia kopplad till silverbrytning. Och det märks.

St. Barbaras kyrka – pampigt värre

Nästa stopp var St Barbara’s Church. Och ja… ännu ett riktigt skrytbygge. Här någonstans kom kommentaren från Fredrik:

”För att vara en icke-troende familj så besöker vi väldigt många kyrkor.”

Sant.

När vi stod där uppe på höjden kunde vi räkna till minst fem stora kyrkor till inom synhåll. I en stad med runt 20 000 invånare. Varför så många? Tittar man på historien får man svaret: Kutná Hora var ett av Europas rikaste områden tack vare sina silvergruvor. Och vad gör man när man har mycket pengar? Man bygger stort. Och synligt.

Tre kyrkor – en känsla

Alla tre platser:

• Sedlec Ossuary
• Cathedral of the Assumption of Our Lady
• St Barbara’s Church

är absolut värda ett besök. Men hade de legat på tre olika platser? Då hade nog benhuset ändå stuckit ut mest – just för att det är så… annorlunda.

Vidare mot något ännu tyngre

Efter Kutná Hora åkte vi vidare mot ett av resans mest speciella stopp: Auschwitz-Birkenau. Om det ens går att kalla det en “höjdpunkt”. Det skriver jag om i nästa inlägg.

Kväll i ett litet samhälle

Vi stannade i ett litet samhälle, ungefär 30 minuter från Auschwitz. Och där blev vi rejält bortskämda. Vi fick låna cyklar och gav oss ut en sväng på kvällen. Och ja… min mobil är inställd på att ta en bild när jag säger något högt. Ni kan ju tänka er resultatet. 😄 Ganska många… spontana och rätt märkliga bilder. Men också väldigt roliga minnen. De bju jag på!