Resor / 18 september, 2021

Island dag 1 – det var först på plats jag vågade tro på det

Jag är överlycklig att min resa till Island blev av! Med tanke på covid och alla turer hit och dit med olika restriktioner som ändrats snabbt ibland var det verkligen INTE självklart. Jag tänkte att när jag står på isländsk mark och de släppt in mig, ja först då kan jag andas ut. Och de släppte in mig! Jag hade alla vaccinationer och ett negativt covid-test max 72 h gammalt.

På Kastrups flygplats finns en skulptur av mig… eller någon jag har hög igenkänning med i alla fall 😀

Ändrade flyg – och ändrade planer

Tanken från början var att landa på Keflavik redan 09:30.
Men SAS ställde in flyget någon vecka innan, så det blev ombokning och ny ankomsttid: 15:30. Där försvann en stor del av dag 1.

Planen hade varit att försöka ta mig till den aktiva vulkanen i Geldingadalir. Men med den nya tiden – och ett ganska grått väder – fick jag släppa det. (Lite lättare att acceptera när man kan intala sig att det ändå inte hade varit lönt.) https://www.mbl.is/promos/elgosid-i-beinni/

Hyrbil, däckare och en pratglad islänning

Jag hämtade ut bilen via campingcars.is och blev upphämtad på flygplatsen av en väldigt pratglad och trevlig kvinna. Hon hade, enligt egen utsago, läst alla svenska deckare som finns. Nästan i alla fall.

Mari Jungstedt hade hon missat – men när jag lämnade tillbaka bilen senare under resan hade hon redan plöjt två böcker. Effektivt.

Taktält + kort person = liten utmaning

Jag hade hyrt en fyrhjulsdriven bil med taktält. Ett litet orosmoment innan resan var om jag ens skulle nå upp för att öppna och stänga det.

“Det är inga problem”, sa de.
”Jo tjena.”

När man är ungefär två äpplen hög och tältet sitter fyra äpplen upp… då blir det kreativ problemlösning. Kamerastativet fick agera förlängd arm för att få upp det. Att få ner det igen gick – men den där sista centimetern? Den krävde både vilja och tålamod. Där och då önskade jag mig ungefär fem extra centimeter kroppslängd. Och att fråga om hjälp… ja, det är fortfarande ett utvecklingsområde.

Reykjavik en fredagskväll

Jag kom fram till Reykjavik ganska sent, men det gjorde inte så mycket. Det var fredag. Och det märktes. Det var fullt liv redan tidig kväll. Islänningarna festar – och de gör det ordentligt.

Men det som fastnade mest var färgerna. Hus, gator, byggnader – allt som går att färgsätta verkar få färg.
Och inte lite heller. Jag älskar det.