Island dag 9: Från Akureyri till Snæfellsnes – Hvítserkur, troll, hästar och stormvarning

Islandsvädret – planera dagen, men lita aldrig på prognosen

Det sägs ofta att vädret på Island kan ändras snabbt, men det är verkligen ingen överdrift. Under en och samma dag kan du uppleva flera årstider – ibland känns det som att du får hela vädermenyn serverad. När jag hämtade bilen fick jag ett tips från uthyraren som jag faktiskt följde under hela resan: Kolla väderappen på morgonen, bestäm dagens aktivitet efter det och strunta i morgondagen. Vädret kan ändå hinna ändras.

Och det stämde förvånansvärt bra.

Men just den här dagen är jag glad att jag ändå sneglade på kommande prognos. Då såg jag att jag hade ungefär en dag kvar med okej väder innan det fanns risk för regn och storm. Island har naturligtvis hur mycket som helst att upptäcka på den här delen av ön, men jag hade ett tydligt ”måste”.

Jag ville hinna till området Snæfellsnes innan vädret slog om.

Så jag packade ihop bilen och lämnade Akureyri bakom mig med vägen västerut framför mig.

Gatukonst och färg i Akureyri

Innan jag lämnade staden tog jag en liten promenad för att titta på deras gatukonst.

Jag måste säga att jag verkligen gillar hur islänningarna vågar använda färg. Det finns något lekfullt i alla målningar, detaljer och små överraskningar som dyker upp längs vägen. Mer färg och gatukonst åt folket!

Ett snabbt stopp hos Islands hästar

Jag tyckte ändå att jag hade gott om tid för att säga hej till några av Islands hästar.

De går visserligen bakom staket, men där ute på de enorma vidderna ser de nästan ut som vilda djur. Deras kraftiga kroppar, manen som blåser i vinden och hela miljön runt omkring gör att de smälter in perfekt i landskapet. När jag gick fram till dem var de väldigt nyfikna.

Kanske berodde det på att jag på vägen dit svor ganska högt över mitt beslut att ta sneakers istället för ordentliga skor. Jag hann både halka och bli dyngsur innan jag ens kom fram. Hästarna verkade undra vad det var för människa som stapplade omkring utanför deras hage. 😀

Dimma, vidder och oändliga vattenfall

Och dessa vidder. Den här dimman. Det är något speciellt med Islands landskap när allt blir lite mjukt och mystiskt. Samma plats där hästarna stod förändrades helt när jag bara vände mig om och tittade åt ett annat håll.

Jag läste någonstans att det finns över 10 000 vattenfall på Island, tack vare alla glaciärer och den enorma mängden regn och snö som faller varje år. Jag måste ha sett närmare 1 000 vid det här laget.

I början av resan satt jag i bilen och utbrast:

”Åh, ett vattenfall!”
”Åh, ett till!”
”Kolla där, ännu ett!”

Efter några mil blev reaktionen mer:

”Japp. Ett vattenfall till.”

De finns verkligen överallt. Och det fina är att även om man vänjer sig vid mängden så slutar de aldrig att vara imponerande.

Víðimýrarkyrkan – en bit av Islands historia

Ett litet stopp på vägen blev torvkyrkan i Víðimýri. Hur många torvkyrkor jag hann besöka under resan? Tre tror jag. Det finns fler, men någonstans måste man prioritera när tiden inte räcker till allt.

Den här kyrkan byggdes 1834 och är ett fint exempel på den traditionella isländska byggnadstekniken där torv användes som isolering och byggmaterial.

Hvítserkur – draken, trollet eller naturens eget konstverk

Mitt största ”måste” på den här sträckan var Hvítserkur. En enorm klippformation som sticker upp ur havet och som sägs likna en drake eller dinosaurie som dricker vatten. För att få den bästa vinkeln tog jag mig nerför en ganska brant backe till stranden. Där nere passade jag såklart på att leka lite med långa slutartider för att få fram den mjuka, mjölkiga ytan på havet.

Som med många platser på Island finns det förstås också en saga.

Enligt sägnen är Hvítserkur egentligen ett förstenat troll. Trollet kom från Västfjordarna och försökte riva ner kyrkklockorna i Þingeyraklaustur. Eftersom isländska troll inte är särskilt förtjusta i kyrkor eller kyrkklockor blev det en dålig idé. Trollet hann inte undan innan solens första strålar träffade det.

Och som alla vet – troll blir sten i dagsljus. 😀

Så där står det nu.

Troll, drake eller bara en fantastisk skapelse av naturen spelar egentligen ingen roll. Vackert och unikt är det, och fantasin får verkligen sitt.

Réttir – när hela Island stannar för fåren

Sedan var det bara att fortsätta köra. Jag tog en genväg via en F-väg och blev väldigt glad när jag, tillsammans med flera andra turister i bilkön, fick bevittna en del av Islands réttir.

Réttir är den årliga fårinsamlingen där människor ger sig ut i bergen och dalarna för att samla in fåren. De kommer tillbaka till fots, på hästar, fyrhjulingar och ibland andra fordon. Kanske är det här den enda gången det faktiskt blir bilkö på Island. Alla turister vevade ner rutorna, fotograferade och filmade. Det var verkligen ett sådant där oväntat ögonblick som gör en resa extra minnesvärd.

Jag såg flera stora cirkulära fållor där fåren sedan sorteras och varje familj får tillbaka sina egna djur. En gammal tradition som fortfarande lever kvar.

Från höst till sommar på några mil

En av de häftigaste sakerna med Island är hur snabbt landskapet förändras.

Uppifrån såg en bro nästan ut som en livmoder – ännu en gång en påminnelse om hur annorlunda världen ser ut från ovan.

Och samtidigt hade den grå himlen plötsligt försvunnit.

På bara några mil gick jag från höstkänsla till strålande sommarsol. Island gör verkligen lite som det vill.

Solnedgång vid Kirkjufell och ett mindre trevligt fotomoment

Jag hade hoppats på en riktigt storslagen solnedgång vid Kirkjufell. Ni vet, den där ikoniska platsen som nästan alla fotograferar när de besöker Island. Vi var flera fotografer på plats med stativ redo.

Men ibland blir verkligheten inte riktigt som bilden i huvudet. Solnedgången blev mer en ganska medioker färgfest än den dramatiska upplevelse jag hade hoppats på.

Däremot fick jag ett annat minne. Mannen bredvid mig var en väldigt upprörd norrman som skällde ut människor som enligt honom stod fel eller gick över gränsen för vad som var okej. Han pratade dessutom ganska nedlåtande om andra turister till sin fru på norska. Till slut kastade han till och med en sten mot en person som stod på en platå nedanför oss. Om personen stod där den skulle eller inte kan diskuteras, men att kasta sten kändes mer som sandlådenivå än naturvård.

Jag låtsades först att jag inte förstod honom, men till slut sa jag på svenska att han kanske kunde försöka vara lite mindre arg. Det är trots allt inte bra för vare sig hjärtat eller omgivningen.

Stormvarning och en välbehövlig natt inomhus

Eftersom jag hade sett väderprognosen tidigare hade jag redan bestämt mig för att sova inne på guesthouse resten av resan. Det visade sig vara ett klokt beslut. Under kvällen fick jag ett mejl från biluthyraren med en stormvarning för området där jag befann mig. Och mycket riktigt. Den kalla, vackra kvällen byttes under natten mot kraftig blåst och ösregn. Ni vet sådant där regn som inte bara faller uppifrån utan piskar från sidan. Det ven runt hela huset där jag sov.

Men min väldigt smutsiga hyrbil fick åtminstone en välbehövlig tvätt under natten. 😀

Efter den här dagen var det ganska passande att avsluta med:

At the end of the day
Your feet should be dirty
Your hair messy and
Your eyes sparkling