Resor / 24 september, 2021

Island dag 8

Jag började dagen i ett väldigt lugnt tempo för att vara mig. Jag hade inte mycket att göra förens först kl 10.00 och sedan kl 11.30 och ja jag vaknade ju tidigt. Men det är fint att ta en promenad och se en stad vakna, se fiskebåtar åka ut och skolbarn gå till skolan. En får se de vardagliga händelserna, för jag befinner mig ju faktiskt i någon annans vardag även om jag själv är ute på mitt livs äventyr.

Kl 10.00 hade jag bestämt telefondejt med jobbet på förskolan. Jag ville visa något häftigt och wow-igt och det hittade jag på Valmuseumet där i Husavik. Jag frågade om det var ok att prata med barnen på högtalartelefon på museumet. Självklart sa han i receptionen och tipsade mig om att gå in till den “Big Blue”. Jäklar vilken val! Den imponerade på både mig och barnen.

Det var ett fint litet museum som rekomenderas när en är i Husavik och har 30-60 minuter över. Mycket skelett men även historien om späckhuggaren Keiko från filmerna Rädda Willy, en sorglig berättelse.

Idag skulle en av de stora händelserna ske. Högt upp på önskelistan var att åka på valsafari. Tänk om en skulle få se en val i det fria! Det är ju toppen av wow som finns! Och ja jag fick se valar! 2 knölvalar som till och med hoppade lite. MEN… så här skrev jag på min facebook den dagen:

Idag har jag haft en nära-döden upplevelse. I de andras ögon var båtfärden säkert i all ordning, de skulle nog sagt att “lite blåsigt och vågigt men vi kom ju iland säkert”…. Jag säger NÄRA DÖDEN! Idag var ett bevis på att jag INTE ska göra äventyr via båt. MEN två knölvalar fick jag se och jisses vilken show de bjöd på om än lite för långt bort för att några detaljer ska synas. Så om ett tag när jag landat i denna upplevelse kommer jag nog tycka att det asch det var väl inte så farligt utan helt klart värt det men idag måste jag bara andas in andas ut lite och vara tacksam över att jag varken spydde eller ramlade överbord för i mina ögon var det toknära för både och.

Här är mina halvkassa bilder på valarna där jag fotar med tunga kameran med ena handen och håller i mig så knogarna vitnar med andra. “Titta den vinkar åt oss” säger någon…. mmmmhmm den vinkar nog hejdå tänkte jag. Nu exakt 2 veckor efter har jag landat lite i denna upplevelse och ja minnet förskönar en del och jag är enormt lycklig över att ha gjort detta. Men snälla påminn mig om att INTE åka på äventyr med båt. Det är lixom inte min grej.

När vi steg iland var jag så stelfrusen för jag hade inte vågat röra mig och så illamående av både sjösjuka och hunger. Men en liten bilfärd i full värmefläkt till ett enormt vattenfall gjorde susen på humöret. Jag åkte till Gudarnas fall, Goðafoss. Den första bilden är tagen med lång slutartid på kameran som gör att det blir mer trolskt medan den andra är tagen med kortare slutartid. Same same but different 😀