Skottland dag 1: The Kelpies och första mötet med vänstertrafiken

Ett konsertbesök som blev en roadtrip genom Skottland

Jag den 27 oktober 2021: – ”Vem vill följa med på Coldplay i Glasgow i augusti 2023?”

Familjen: – ”Japp, vi är på!”

Jag: – ”Bra… för jag har redan bokat.” 😄

Och så började det.

Konserten var egentligen anledningen till resan, men när vi ändå skulle till Skottland ville vi passa på att upptäcka mer av landet. Det slutade med att vi byggde en hel roadtrip runt konserten i Glasgow. Redan i oktober började planeringen. Kartor studerades, sevärdheter jämfördes och körsträckor räknades. Målet var att hinna se så mycket som möjligt utan att behöva stressa mellan platserna. Jag måste ändå säga att vi lyckades riktigt bra.

Den största utmaningen? Att hitta en lagom aktivitetsnivå för en morgontrött tonåring. 😀

Tidig morgon och ett stopp vid Öresundsbron

Vi flög från Kastrup och kom hemifrån tidigt på morgonen. Eftersom vi hade gott om tid passade vi på att fotografera vid Öresundsbron innan flyget gick. Jag flög även med drönaren.

Hyrbil i Edinburgh och första mötet med vänstertrafiken

Väl framme i Edinburgh gick allt förvånansvärt smidigt. Bagaget dök upp snabbt, hyrbilen hämtades utan problem och snart stod vi där med en Vauxhall Grandland X – en liten SUV som skulle bli vårt hem på hjul under de kommande dagarna. När vi väl satte oss i bilen insåg vi ganska snabbt att det nog var klokast att Fredrik började bakom ratten. Att köra på vänster sida kändes betydligt mer ovant än jag hade föreställt mig.

Fredrik behöll lugnet.

Jag försökte mest förstå var bilen faktiskt befann sig på vägen och hur man egentligen kör i en rondell när allt känns spegelvänt.

The Kelpies – Skottlands mäktiga hästhuvuden

Vårt första stopp blev The Kelpies i Falkirk. De två 30 meter höga hästhuvudena föreställer kelpies – vattenhästar från den skotska folktron som sägs kunna anta mänsklig gestalt för att locka människor till sig. Samtidigt är skulpturerna en hyllning till Skottlands industrihistoria och den betydelse arbetshästarna haft genom århundradena. Modellerna var två Clydesdale-hästar som hette Baron och Duke.

Vi kom dit precis före solnedgången. Ljuset var mjukt, varmt och nästan perfekt. Inte mycket folk där heller.

Och hästarna?

De såg inte så vänliga ut va? Men jäkligt mäktiga!

Första mötet med det skotska höglandet

Efter Falkirk fortsatte vi norrut mot högländerna. Ju längre vi körde desto mer förändrades landskapet.

Plötsligt började bergen resa sig runt oss och det enda som hördes i bilen var:

– ”Wow!”

Från oss alla tre.

Det är svårt att beskriva den där första känslan när Skottland verkligen öppnar upp sig.

Stora berg. Djupa dalar. Ljung. Sjöar. Och ett landskap som känns nästan overkligt.

Vi visste redan då att vi hade många fina dagar framför oss.

Första natten i Kinlochleven

Dagens mål var Kinlochleven. Dit kom vi ganska sent på kvällen efter ungefär fyra timmars bilkörning. Vandrarhemmet var enkelt. Det visste vi redan när vi bokade. Men boenden längs vår planerade rutt hade varit förvånansvärt svåra att få tag på. När vi bestämde den slutliga resvägen i maj var mycket redan fullbokat. Men det spelade egentligen ingen större roll. Det fanns sängar. Det fanns eluttag. Och just den kvällen var det precis allt vi behövde. 😀

Imorgon är det min tur bakom ratten…

När jag låg i sängen den kvällen funderade jag länge på min tvekan inför vänstertrafiken. Jag ville ju köra. Men just då kändes det mest läskigt. Till slut somnade jag ändå med en plan. Jag visste precis hur jag skulle lösa min feghet nästa morgon. Och det skulle visa sig fungera betydligt bättre än jag hade trott.