Skottland dag 4: Isle of Skye runt – Quiraing, Fairy Glen och Neist Point

Går det ens att uppleva Isle of Skye på en dag?

Jisses, vilken ö! Hur skulle vi ens hinna se allt? Eller rättare sagt – hur skulle vi hinna uppleva ön och inte bara swisha förbi alla fantastiska platser? Vi visste redan från början att en dag inte skulle räcka för att göra Isle of Skye rättvisa. Men vi bestämde oss ändå för att försöka fånga så mycket som möjligt av öns olika landskap och känsla.

Brother’s Point – en grön halvö i morgondimman

Första stoppet blev Brother’s Point. Dimman låg fortfarande tät över landskapet när vi började promenera ut mot halvön. Och det första jag lade märke till var bergen. Eller kanske snarare deras former. På många av kullarna såg det nästan ut som om naturen hade frusit fast mitt i en vågrörelse. Mjuka, böljande linjer som gjorde att hela landskapet såg nästan levande ut. Det är svårt att förklara. Men väldigt lätt att bara stå och titta.

Kilt Rock och Mealt Falls

Nästa stopp blev Kilt Rock och Mealt Falls. Här hade jag verkligen velat flyga med drönaren. Vattenfallet som kastar sig rakt ut över klippkanten hade blivit fantastiskt från luften. Men här var drönarflygning inte tillåten. Ibland får man helt enkelt acceptera det och njuta från marken istället. Kilt Rock består av imponerande basaltpelare, precis som flera av de platser jag besökte på Island. Moder Jord är verkligen en skicklig arkitekt.

Quiraing – fyra årstider på några minuter

Sedan fortsatte vi till The Quiraing. Och vilket väder. Under den här dagen hann vi uppleva nästan allt.

Sol. Regn. Dimma. Vind. Moln.

Det enda som saknades var snö och hagel. Vid Quiraing blåste det så mycket att jag faktiskt undrade om drönaren skulle klara det. Men den stod nästan helt stilla i luften. Jag är fortfarande imponerad över hur stabil den lyckades vara trots vindarna. Och vägen som slingrar sig genom landskapet… Den ser nästan overklig ut uppifrån.

Att köra bil på Isle of Skye

Vägarna på Isle of Skye är verkligen något alldeles eget. På många sträckor är de bara en bil bred. När man får möte gäller det att snabbt hitta en mötesficka. Eller backa. Eller hoppas att den andra bilen backar. Att köra ut lite i kanten var sällan något alternativ. Där tog vägen ofta slut ganska tvärt. 😀 Jag upptäckte dessutom en ganska bra strategi. Om jag hamnade bakom en stor husbil höll jag mig gärna kvar där. De flesta mötande fordon flyttade sig för den stora husbilen. Och då var det bara för mig att följa efter. Ibland är det smart att låta någon annan bana väg.

En oväntat fantastisk lunch i Uig

Maten i Skottland… Nja. Vi kan väl säga att jag och det brittiska köket inte riktigt blev bästa vänner. Jag är dessutom ganska okomplicerad när jag reser. Jag kan utan problem leva på gröt och smörgåsar ganska länge om alternativet är mat jag inte riktigt tycker om. Men. I Uig hände något oväntat. Jag åt en av de godaste – och definitivt starkaste – chilin jag någonsin har smakat. Vad den egentligen innehöll? Ingen aning. Det var kanske bäst att inte fråga. Vi kan väl säga att den säkert var gjord på fårhjärna. 😀

Fairy Glen – som hämtad ur en saga

Med ny energi fortsatte vi till Fairy Glen. Och alltså… Dra mig baklänges på en liten pinnavagn. Så vackert. Trots namnet har platsen egentligen ingen koppling till älvor eller feer. Ingen verkar riktigt veta hur Fairy Glen fick sitt namn. Men när man står där känns det faktiskt ganska självklart. De mjuka kullarna, de märkliga formationerna och hela landskapet har något nästan sagolikt över sig. Man förstår varför fantasin gärna börjar vandra.

Fika vid världens ände

Vi hann faktiskt med ännu några stopp innan dagen var slut. Först blev det en fika i den lilla byn Stein. Det kändes nästan som världens ände. Sedan fortsatte vi ännu lite längre. Till Neist Point Lighthouse.

Neist Point – nästan den där perfekta solnedgången

Jag hade verkligen hoppats på en magisk solnedgång här. En sådan där kväll när hela himlen exploderar i färger. Så blev det inte riktigt. Men ibland räcker det faktiskt med små antydningar. Lite varmt ljus. Lite kvällssol. Och ett av Skottlands mest dramatiska kustlandskap.

Det är inte så dumt det heller.

Och de där korna…

Jag måste ändå nämna korna. De såg ut att trivas minst lika bra som vi gjorde. Och de lyckades nästan stjäla showen från fyren. 😀

Tillbaka över bron

När kvällen började gå mot sitt slut lämnade vi Isle of Skye bakom oss. Vi körde tillbaka till samma guesthouse i Spean Bridge där vi bott tidigare. Det blev en ganska lång bilresa. Men den bjöd också på en liten bonus. När vi passerade Eilean Donan Castle igen hade alla besökare försvunnit. Slottet låg stilla i kvällsljuset. Och äntligen fick jag ta de bilder jag hade hoppats på redan dagen innan. Ibland lönar det sig verkligen att ha lite tålamod.