Skottland dag 3: Isle of Skye, The Storr och utsikten som var värd varje steg

En stilla morgon bland får och gravstenar

Även den här morgonen vaknade jag långt innan resten av familjen. Istället för att ligga kvar tog jag bilen och körde några kilometer till Cille Choirill Church, en liten kyrka med tillhörande kyrkogård som jag hade hittat på Google Maps kvällen innan. Precis som på flera andra platser i Skottland gick fåren fritt bland gravarna. Det fanns tydliga spår av dem överallt och på den smala vägen upp mot kyrkan promenerade de lugnt framför bilen som om de ägde vägen. Vilket de kanske gjorde. Jag kunde inte låta bli att tänka att våra svenska kyrkogårdar hade varit otroligt vackra om naturen fått ta lite större plats. Kanske inte med planterade blommor överallt. Men med vildblommor, högt gräs och betande djur.

Naturen är faktiskt väldigt duktig på att skapa sin egen skönhet.

Fuktiga skor och berg täckta av ljung

Vädret var milt, men luften var ständigt fuktig. Gräset var genomblött varje morgon och efter en stund kändes det som om skorna aldrig riktigt hann torka. Bilen började så småningom lukta en blandning av blöt jord, gegga och fotsvett. Charmigt? Kanske inte. Men det hörde liksom till.

Det enda jag saknade som fotograf var de riktigt spektakulära soluppgångarna och solnedgångarna. Molnen ville helt enkelt inte flytta på sig. Och hur gärna man än vill går det faktiskt inte att blåsa bort dem med hotellets hårtork.

Skotska höglandet är nästan overkligt

När vi fortsatte köra norrut kunde vi inte sluta titta ut genom rutorna. Mjuka kullar övergick i dramatiska berg. Stora områden lyste lila av blommande ljung. Vi såg staket som gick rakt uppför bergssidorna och funderade flera gånger på hur någon ens lyckats sätta stolpar där. Det måste ha varit ett enormt arbete. Och någonstans bland alla kullar var det nästan så att man väntade sig att få se William Wallace komma ridande över horisonten.

Eilean Donan Castle – när tålamod lönar sig

Dagens första stora stopp blev Eilean Donan Castle. Ett av Skottlands mest fotograferade slott. Och ett av de mest besökta. Tyvärr också fullt av människor. Jag såg direkt hur många personer jag skulle behöva redigera bort om jag ville ha de där rena bilderna jag hade föreställt mig. Så vi gjorde något ganska enkelt. Vi fortsatte resan. Och det visade sig vara ett riktigt bra beslut. När vi passerade samma väg tillbaka kvällen efter hade slottet stängt. Turisterna var borta. Jag kastade mig nästan ur bilen med kameran i handen. Ingen blev gladare än jag över att få fotografera ett helt tomt slott.

Ja…

Man blir glad över olika saker. 😀

Bron till Isle of Skye

The Storr – dagens stora utmaning

Vi visste att vädret skulle bli sämre dagen därpå. Därför bestämde vi oss för att direkt ge oss upp mot The Storr. Det beslutet är jag väldigt glad över idag. Annars hade vi nog inte hunnit upp alls.

Ett oväntat möte mitt på berget

Ungefär halvvägs upp stannade vi tvärt. Mitt framför oss pågick en inspelning av en musikvideo. Artisten var Sonia Stein.

När teamet tog paus passade vi på att fråga om vi fick fotografera oss vid pianot. Det fick vi. Så nu väntar vi bara på att musikvideon ska släppas för att se om vi råkade hamna i bakgrunden någonstans.

När kroppen säger stopp men hjärtat vill vidare

Varje gång vi vandrade uppför ett berg under den här resan hamnade jag längst bak. Det fanns egentligen fyra orsaker. Jag hade sämre kondition än resten av familjen. Jag har ungefär femtio centimeter kortare ben. Jag bar omkring på ungefär fyra kilo kamerautrustning. Jag stannade hela tiden för att fotografera. Den sista punkten var helt självvald. Men ändå.Till slut började jag mest kämpa med mitt eget humör. Jag tyckte hela tiden att de andra fick vänta på mig. När vi kom till en avsats en bit från toppen bestämde jag mig. Nu räcker det. Här blir bra. Men då hände något fint. Tonåringen, av alla människor, började peppa mig. Han erbjöd sig till och med att bära en del av min packning. Så jag fortsatte. Och jag är så otroligt glad att jag gjorde det. För utsikten där uppe… Den går nästan inte att beskriva.

Mjölksyra på vägen ner

Vägen upp var jobbig. Vägen ner var… ännu jobbigare. Mjölksyran gjorde sig ordentligt påmind. Men med minneskortet fullt av bilder var det ändå ett ganska litet pris att betala.

”The best views come after the hardest climb.”

En rosa avslutning på dagen

Kvällen avslutades på The Pink Guest House. Och ja. Det heter faktiskt så eftersom huset verkligen är rosa. En ganska perfekt avslutning på ännu en fantastisk dag på Isle of Skye.