Karlshamn på sommaren – cykelsemester, drönarfoto och historiska kyrkogårdar

Även det här inlägget har fått vänta på publicering medan jag inväntade spridningstillstånd från Lantmäteriet för mina drönarbilder. Nu är tillståndet klart och jag kan äntligen visa dem.

Jag och Fredrik packade bilen för en liten övernattning i Karlshamn en varm augustidag. Eller… packade lätt är kanske att ta i. Vi hade visserligen bara med oss det vi behövde för en natt, men min kamerautrustning väger numera nästan lika mycket som resten av packningen.

Drömmen om en lättare resekamera

Jag har insett att min rygg inte riktigt uppskattar mina fotovanor. Kamerahus, två objektiv, drönare och fotoväska landar på drygt sex kilo. Efter en hel dags fotografering känns det ordentligt. Under promenaden såg jag en man med en liten kamera hängande runt halsen och började fundera. Kanske är det dags att komplettera med en mindre resekamera. En kamera som faktiskt får följa med överallt utan att ryggen protesterar. Har du något bra tips får du gärna höra av dig.

Att upptäcka Karlshamn på cykel

Vi hade tagit med cyklarna och trampade kors och tvärs genom Karlshamn. Det är verkligen ett härligt sätt att upptäcka en stad. Man hinner mycket mer än till fots samtidigt som man lätt kan stanna när något fångar blicken. Och Karlshamn bjöd på många sådana små ögonblick. Charmiga gator, fina byggnader och ett lugn som gjorde att vi gärna stannade lite längre än planerat.

Karlshamn från luften

Självklart följde drönaren med även den här gången. Karlshamn har flera områden där flygning är begränsad, så det gäller att planera ordentligt i förväg. Alla bilder är tagna inom tillåtna områden och har godkänt spridningstillstånd. Att få se staden ovanifrån ger verkligen ett helt annat perspektiv.

Två kyrkogårdar som väckte eftertanke

Och vet ni vad? Karlshamn hade inte mindre än två kyrkogårdar som jag verkligen ville besöka. Det kommer kanske inte som någon överraskning för den som följt mina reseberättelser tidigare.

Kommendantgraven på Boön

På Boön, som ligger i naturreservatet Stärnö-Boön naturreservat, finns en ensam grav som tros vara en gammal kommendantgrav. Man tror att den tillhör en kommendant vid namn Gustav som dog i pesten i början av 1700-talet. Det är en stillsam plats. En sådan där plats där historien känns ovanligt nära.

Garnisonens begravningsplats

Lite längre bort på samma ö ligger Garnisonens begravningsplats, som användes mellan 1658 och 1865. Den gamla stengärdsgården och de enkla gravstenarna skapar en väldigt speciell atmosfär. Jag tycker om hur naturen nästan får ta tillbaka platsen.

Pest- och kolerakyrkogården

Efter ungefär tre kilometers promenad på Boön cyklade jag vidare till nästa historiska plats – Pest- och kolerakyrkogården.

”En epidemi drabbade Karlshamn under senhösten 1710 och året 1711. Det var pesten. Pesten kom med soldater och sjöfartsfolk från de av ryssarna ockuperade östersjöprovinserna till framför allt södra Sverige. Här i Karlshamn berättas ibland historien om att det  vid ett tillfälle kom ett skepp drivande in till hamnen. Ingen levande fanns ombord. En man tog mod till sig och rodde ut till fartyget och klev  ombord. Han stal en vadmalsrock men vad han inte  märkte var att han dessutom fick pestsmittan med sig och så var sjukdomen igång i  Karlshamn.  

Sjukdomen spreds snabbt och skräcken var stor. Uppskattningsvis beräknas att pesten skördade ungefär hälften av Karlshamns befolkning. Innan pesten fanns cirka 2 000 invånare. Av dessa dog 900-1 000 i pesten … Samma år som koleran första  gången bröt ut, 1834, och man började återigen begrava på den gamla pestkyrkogården. Karlshamn drabbades återigen av kolera 1857. ” Info från https://www.svenskakyrkan.se/karlshamn/pest–och-kolerakyrkogarden

Ett stilla samtal med historien

Det var här min energi tog slut. Jag satte mig en stund på en bänk och bara var. Jag blev faktiskt ganska berörd av människornas öden. Att många inte fick begravas där de önskat eller enligt sin egen tro. Jag satt en stund vid en gravsten. Berta. Nej, jag tror inte att jag kan prata med döda. Men jag tycker om att försöka föreställa mig vilka människor de var. Hur deras liv såg ut. Vilka drömmar de hade. Och hur deras sista dagar kan ha varit. Historien blir så mycket mer verklig när den får ett namn.

Två kyrkogårdar med samma känsla

De båda kyrkogårdarna påminde om varandra med sina stengärdsgårdar och grindar i svart smide. För visst ser grindarna likadana ut?

En liten resa som gav mersmak

Jag kan faktiskt inte minnas att jag varit i Karlshamn tidigare. Men efter den här lilla utflykten hoppas jag verkligen att det inte var sista gången. Det blev bara en natt. Men den innehöll precis det jag tycker allra mest om med att resa. Vackra miljöer. Spännande historia. Fotografering. Och fina möten med både främlingar och vänner.

Ibland är det faktiskt de kortaste resorna som lämnar de längsta avtrycken. 📸🌿