Roadtrip dag 1 och 2 – Från Burseryd till Prag via Dresden
En tidig start i Burseryd
Dagen började tidigt i Burseryd. På radion pratade de om Earth Overshoot Day och mitt samvete fick sig en rejäl törn. Där satt vi i bilen, redo att köra många mil under semestern.
Jag som älskar att resa har egentligen ingen bra ursäkt. Overshoot Day kommer tidigare varje år och att kompensera allt resande känns i princip omöjligt. Vad jag vill säga med det vet jag egentligen inte. Vi åkte vidare – och jag sköt tankarna åt sidan. Förnekelse… 😔
Mobilkamera istället för systemkamera
Våra huvudsakliga mål med resan var Prag och Kraków. Men det finns ju så mycket att se på vägen dit.
På alla tidigare resor har jag släpat runt på min systemkamera. Den är ju bättre än allt annat – men den väger också 2,5 kilo. Och jag går ju inte runt med den i väskan heller… jag har den framme och redo hela tiden. Efter resan till Aten började jag känna smärta i armen och det har bara blivit värre. Så den här gången bestämde jag mig: Jag skulle testa att fota med mobilen.
Systemkameran fick följa med, men när vi gick runt i städer lovade jag mig själv att bara ta mobilen.
Vilken befrielse! Jisses så skönt. Så den här resan är mest fotad med min Huawei P30 Pro – och lite med min Canon-systemkamera.
Första stoppet: Dresden
Första natten blev i Dresden. Så långt kände vi att vi orkade köra. Dresden får absolut bli ett eget resmål någon gång i livet. Det var verkligen vackert där. Vi kom fram sent på kvällen, men nästa morgon tog vi en liten omväg innan vi lämnade staden för att se lite mer. Alla dessa svarta stenar i byggnaderna påminner om en fruktansvärd historia. Under hela resan genom området kände jag en stark sorg över vad som hänt här. Klyschan om historiens vingslag var verkligen med oss.
Jag har gråtit – både öppet och inombords – flera gånger under den här resan.










Småvägar mot Prag
Från Dresden tog vi småvägar mot Prag. Ja, det finns småvägar till allt. Jag har till och med åkt småvägar till Helsingborg en gång. 😀 Men småvägar är fantastiska.
Man ser sådant man annars bara susar förbi på motorvägen:
- små samhällen
- en man som hänger över staketet och pratar med grannen
- staket byggda av gamla skidor (!!)
- en kvinna med rullator i 80-årsåldern som säkert har en otrolig livshistoria att berätta
Allt det där vanliga och vardagliga som gör resandet så fint.
Landskap längs Elbe
Vid gränsen mellan Polen och Tjeckien ligger Saxon Switzerland National Park. Vi var inte riktigt sugna på att vandra i berg under den här semestern, men vi fick ändå njuta av mycket vacker natur från bilen längs floden Elbe. När vi kom in i Tjeckien började vi också se stora humleodlingar överallt. Det är klart att ölets humle måste växa någonstans. 😀





Stopp i Děčín
Vi stannade till i Děčín innan vi fortsatte mot Prag. Där ligger ett riktigt skrytbygge till slott – Děčín Castle. Vi går sällan in i sådana byggnader. Ingen av oss är särskilt intresserad av stora mäns monument. Men de ligger nästan alltid på de bästa utsiktsplatserna, så vi dras dit ändå. Familjen Aqvilin gillar utsikter. 😀 Och jag gillar hundar. Så rosenträdgården bredvid slottet – full av hundskulpturer i olika material – var helt perfekt enligt mig.











De sista milen till Prag
De sista sju milen körde vi motorväg ner mot Prag. Efter lite letande efter parkering kunde vi äntligen ge oss ut på stan. Jag tycker det är riktigt roligt att i efterhand kolla på “Min tidslinje” i Google Maps och se var vi varit. Lite “Storebror ser dig”, absolut… men jag tycker det är kul.

Första kvällen i Prag
Kartorna och bilderna visar ungefär hur vi rörde oss första kvällen. Vi bodde på Novoměstský hotel och hann bland annat med att:
- ta en paus på U Fleků
- spela neonfärgad minigolf på Prague Golf & Games
- köpa något till julgranen på Pragtique
- äta något sött och sliskigt på Good Food Coffee & Bakery
- gå över Karlsbron
- titta på Lennon Wall
- se de märkliga Babies
- gå förbi Dancing House
























Den perfekta spårvagnsbilden
Den sista bilden i inlägget tog lite tålamod. Jag stod och väntade 10 minuter på att exakt rätt spårvagn – en äldre modell – skulle köra förbi. Under tiden hade resten av familjen tröttnat och gått vidare för länge sedan. Ett ganska vanligt fenomen när vi är ute och reser. När bilden väl var tagen fick jag helt enkelt springa ikapp dem. 😄
