Resor

Roadtrip dag 1-2

Som vanligt så visar jag inte våra familjebilder här på hemsidan. Vill ni se dem är ni mer än välkomna hem till oss så visar vi dem. Denna resa är fotad mest med min Huawei p30 pro och lite med min Canon systemkamera.

Dagen började tidigt i Burseryd. På radion pratade de om Overshoot Day och samvetet över att sitta i en bil och bestämt oss för att köra många mil denna semester överröste mig! Jag som älskar att resa har egentligen ingen som helst ursäkt att göra det! Overshoot day är tidigare och tidigare varje år! Och att kompensera vårt åkande hit och dit är omöjlig!

Vad jag vill ha sagt med det vet jag inte. Vi åkte vidare och jag sköt det ifrån mig…. Förnekelse 🙁 …

Våra huvudsakliga mål var Prag och Krakow men det finns ju så mycket på väg dit och mellan att se 😀
Alla tidigare resor har jag släpat på min systemkamera. Den är ju så mycket bättre än allt annat. Men att släpa på 2,5 kg kamera en hel dag känns verkligen. Jag har ju den framme och redo hela tiden med, jag går med andra ord med den i handen hela tiden. Så efter Atenresan började jag känna smärta i armen och det har försämrats sedan dess. SÅÅÅ denna resa kände jag att jag skulle testa att fota med mobilen! Kameran var med men skulle vi ut på stan och gå lovade jag mig själv att BARA ta mobilen med mig. Vilken befrielse!! Jisses så skönt.

Så denna resa är fotad mest med min Huawei p30 pro och lite med min Canon systemkamera.

Första natten blev i Dresden, det var så långt vi kände att vi orkade köra. Dresden får verkligen bli ett senare resmål i livet för det var verkligen vackert där. Vi anlände sent på kvällen men på morgonen när vi körde från hotellet körde vi en omväg för att se oss omkring lite. All denna svarta sten som påminner om en förfärlig historia! Hela denna resa kände jag så mycket sorg om vad som hänt området vi körde i. Klyschan om ”Historiens vingslag” var verkligen med oss denna resa. Jag har gråtit både öppet och inombords flera gånger.

Vi tog småvägarna från Dresden till Prag. Jo det finns småvägar till allt. Jag har åkt småvägar till Helsingborg en gång 😀 Man får se så mycket annat än motorväg då. Man ser småsamhällen där en man hänger på sitt staket och pratar med grannen eller förbipasserande, man ser staket av skidor (!!), man ser en kvinna med rullator i 80-årsåldern som jag är säker på att hon har en så intressant historia att berätta om. Ja allt sånt där ”vanligt” och ”vardagligt” som man annars bara susar förbi på en motorväg.

I gränen mellan Polen och Tjeckien ligger Saxon Switzerland National Park. Vi kände oss inte i humör för att vandra i berg denna semester men vi tog del i en hel del vackert landskap från bilen utmed floden Elbe.

Väl inne iTjeckien såg vi stooora och många humleplantager. Så fantastiskt! Det är klart att ölets humle ska växa någonstans 😀
Vi stannade i Děčín innan vi åkte vidare längs Elbe och nedåt Prag. Vilket skrytbygge slottet var! Vi går sällan in för ingen av oss är så där jätteintresserade av stora mäns byggen. Men ofta ligger de byggena på vackraste platsen för utsikt så vi drar oss dit ändå för familjen Aqvilin gillar utsikter! 😀 Och jag gillar hundar så den lilla rosenträdgården jämte slottet uppe på höjden fylld med hundar i olika material tilltalade mig absolut! En helt perfekt trädgård om du frågar mig!

Mot Prag!! De sista 7 milen åkte vi på motorvägen.

Efter lite letande efter parkering i Prag kunde vi äntligen gå ut på stan. Jag tycker det är riktigt roligt att i efterhand kika på Google Maps hur man åkt och gått (finns under ”min tidslinje”. Jaja lite ”Storebror ser dig” men va fasen jag tycker det är kul. Enligt den har jag varit lite här och där första eftermiddagen/kvällen i Prag (mörkblått med bil, ljusblått till fots). Min mobil är naturligtvis fylld med de ”bevisen” med 😀

Ovan karta och nedan bilder visar att vi bodde på Novoměstský hotel, tog en paus på U Fleků, gick vidare och spelade inomhusminigolf i neonfärger på Prague Golf & Games, shoppade något till julgranen på Pragtique, åt sött och sliskigt på Good Food Coffee & Bakery, traskade över Karlsbron som sig bör, gick förbi Lennon Wall, jättebebisarna (vad är det med Prag och dessa bebisar? Har inte läst på om dem känner jag), traskat vidare till Dancing House och sedan till hotellet igen.

För att få till sista bilden i detta inlägg stod jag och väntade 10 minuter för att exakt rätt spårvagn, modell äldre, skulle köra förbi. Då hade resten av familjen tröttnat och gått vidare sedan länge. Ett vanligt fenomen när vi är iväg. Då får man springa ikapp när man är färdig 😀