Island dag 3 – färger, höjder och en rejäl belöning

Efter en stormig natt vaknade jag upp i ett landskap som… ja, det går knappt att beskriva. Kvällen innan hade jag inte sett mycket alls, men nu förstod jag exakt varför det var värt att köra de där milen på skakig grusväg.

Landmannalaugar levererade.
Ordentligt.

Det här är utan tvekan en av mina topp 5-upplevelser. Och kanske är det just det – att det inte är helt lätt att ta sig hit – som gör det ännu bättre. Belöningen efter att bilen nästan skakat sönder 😀

Ett landskap som känns overkligt

Tänk dig ett ruffigt lavafält av obsidian, omringat av berg i grönt, gult, rött och blått.

Mossa som lyser.
Sten som skiftar färg.
Och vidder som bara fortsätter.

Jag valde att vandra upp på Brennisteinsalda, även kallad Sulphur Wave. Namnet passar. Sluttningarna går i gult svavel, rött järn och blå toner från askan. Nedanför ligger svart lava med inslag av grönt gräs och mossa som nästan lyser. Det är en sån plats där man hela tiden tänker: “Nu kan det inte bli finare.”

Och så blir det det ändå för då kastar Moder Jord in en regnbåge som toppar allt!

När det tar emot – och ändå går

Själva vandringen var helt fantastisk. Men mitt i den brantaste delen tog det stopp. Orken försvann lite. Modet också. Det var brant nog för att man nästan gick på alla fyra – och just då kom det får skuttandes förbi som om det var världens enklaste grej. Inte direkt motiverande i stunden 😀

Men med lite pepp från en bästis via telefon så tog jag mig vidare.

Stigarna är smala och högst upp blåste och regnade det så pass att jag faktiskt blev lite rädd för att tappa balansen. Så jag stannade inte längre än nödvändigt där uppe. Men vilken känsla att ta sig dit.

Varm källa – exakt vad som behövdes

Efter vandringen var det rätt skönt att sjunka ner i den naturliga varma källan. Temperaturen varierade beroende på var man låg – någonstans mellan 26 och 40 grader. Precis vad kroppen behövde efter den där klättringen.

Tillbaka ut på vägen – men i helt annat ljus

Efter bad, dusch och lite mat började jag köra därifrån. Samma F-väg som dagen innan – men nu i dagsljus och stundtals sol. En helt annan upplevelse när man faktiskt ser var man kör.

Torvhus – något jag fastnade för

En sak som verkligen fastnade under resan var alla torvhus. Små, låga byggnader som smälter in i landskapet. Jag besökte några stycken, både hus och kyrkor. Bland annat Keldur Turf House – som inte är en inspelningsplats, även om jag råkade jaga några sådana också 😀

Den första kända bonden där hette Ingjaldur Höskuldsson och nämns i Njals saga. Själva grunden till huset tros vara från 1000-talet, vilket gör det till Islands äldsta bevarade hus. Ganska häftigt ändå.

(Och ja… Game of Thrones-spåren kommer i ett eget inlägg.)

Seljalandsfoss & kväll vid Skogafoss

På väg mot dagens slut stannade jag vid Seljalandsfoss – vattenfallet man kan gå bakom. Lite blött. Väldigt värt.

Att sova i taktält – och hur det faktiskt var

Jag fick en del frågor under resan om hur det var att sova i taktält. Och ärligt – jag sov hur bra som helst. Jag hade en rejäl sovsäck från Fjällräven som jag tog med mig hemifrån och det blev aldrig kallt. Det var mer eller mindre bara näsan som stack ut.

Och nej – jag var aldrig rädd. Eller jo en gång men det var bara hjärnspöken. Berättar kanske mer om det den dagen det gäller.

Island är fullt av campingplatser (man får inte ställa sig var som helst), så det var enkelt att hitta ställen att stanna på.

Lite prisbild från resan:

• Billigast: ca 70 kr (toalett kostade extra)
• Dyrast: ca 150 kr (inklusive dusch och fria toaletter)
• Hyrbil: ca 7900 kr

En dag som hade allt

Dag 3 blev en sån där dag som hade lite av allt:

Natur som slår det mesta.
En vandring som tog emot – men gav tillbaka.
Och ett lugn efteråt som var svårt att slå.

Dagens rutt:
Ljusblå = vandring
Börkblå = bilkörning