Resor / 20 september, 2021

Island dag 4 – regn, vågor och en liten längtan tillbaka

Jag vaknade… kissnödig. Och när man har sovit precis bredvid ett 60 meter högt vattenfall som dånar konstant – ja, då är det bara att kliva upp. Men det visade sig vara en rätt bra grej. Jag var helt ensam vid Skógafoss.

Skógafoss i morgonljus – helt för mig själv

Ingen annan där. Bara jag, kameran och ett vattenfall som aldrig tar paus. Jag hann fota klart innan de första personerna började dyka upp. Precis så jag vill ha det. Det är något speciellt med att få ha en plats för sig själv, om så bara för en stund.

Regn, blöta kläder – och en kamera som får jobba

Frukosten fixades snabbt och jag hann precis iväg innan regnet började. Och det slutade inte.

Det övergick till ett ihållande regn som följde med hela dagen. Kläderna höll faktiskt rätt bra, och kameran också… så länge jag inte gjorde något dumt. Vilket jag såklart gjorde. Bytte objektiv lite här och där, mitt i regnet.
Inte min bästa idé.

Mest påfrestningar blev det vid Dyrhólaey, Reynisfjara Beach och Reynisdrangar. 3 ställen rätt nära varandra där stranden är svart och vågorna vita och precis intill ena stranden står några spetsiga stenar som har en förklaring i en isländsk folksaga som förklarar ursprunget till Reynisdrangar -pelarna och deras kusliga utseende.

Dyrhólaey, Reynisfjara & Reynisdrangar – dramatiskt på riktigt

Tre stopp ganska nära varandra:

Dyrhólaey
Reynisfjara Beach
Reynisdrangar

Svart sand. Vita vågor. Och de där spetsiga stenformationerna ute i havet. Det är en plats som känns dramatisk på riktigt – inte bara på bild. Och så finns det såklart en sägen.

Enligt den såg ett par troll ett skepp ute på havet en natt. De vadade ut, fick tag i det och började dra det mot land. Men de hann inte i skydd innan solen gick upp.

Och som alltid i de här historierna… De förvandlades till sten. Och där står de kvar än idag.

Tro det om du vill 😀

Þakgil – 1,6 mil som kändes… längre

Efter allt regn bestämde jag mig för att köra mot Þakgil via en F-väg. 1,6 mil. Hur illa kan det vara? …ganska illa.

Om vägen till Landmannalaugar var dålig så var det här en helt annan nivå. Regn och dimma gjorde inte direkt saken bättre. Det var en sån körning jag hade kunnat vara utan. Men. Väl framme? Otroligt vackert.

Dimman låg tät och landskapet var intensivt grönt. Så där grönt att det nästan känns överdrivet. Så mycket klorofyll på en och samma plats.

Och bilarna jag mötte… Gigantiska. Superjeepar med ballongdäck, som små pansarvagnar. Och så jag i min lilla Dacia 😀

Eldhraun – sammetslen lava

På väg vidare hände det där klassiska: Tvärnit.

Eldhraun!

Ett enormt fält av mossbeklädd lava – och det såg nästan overkligt ut. Man får inte gå ut på det (vilket är fullt rimligt), men jag kunde ändå känna på mossan vid vägkanten. Och ja… den var precis så mjuk som den ser ut. Lite oväntad koppling också: platsen är med i en musikvideo med Justin Bieber där han hoppar runt i mossan. (Inget man får gör idag, tack och lov.)

Fjaðrárgljúfur – och en liten Game of Thrones-känsla

Vidare mot solen var det ja… till Fjaðrárgljúfur. Där var det jättekul att köra drönaren mellan ravinerna och låtsas att jag var Jon Snow på draken Rhaegal 😀

Vintergatan – nästan hela vägen

Planen var att fota vintergatan den här kvällen. Och förutsättningarna fanns där – stjärnklart. Men… Fel plats. Och efter en hel dag var orken att leta efter en bättre location helt slut. Så jag lät det vara.

Jag såg vintergatan, klart och tydligt. Men utan en bra förgrund blir det inte riktigt den bild jag vill ha. Så det får bli en annan gång. En nattfotoresa till Island kanske