Portugal Lissabon dag 3

Vaknade vid 5 som ”vanligt” borta men tvingade mig att ligga kvar i sängen denna morgon. Vi skulle ut på tur med tåg. En liten dagsutflykt till Sintra, en stad med massor av historiska byggnader och trädgårdar och park. Japp en hiskelig massa turister med.

Vi började med en busstur på de snirkliga vägarna uppför till världsarvet Penapalatset, ett tidigare kungligt palats som ligger på 450 meters höjd. Det färgglada palatset är från mitten av 1800-talet och är säkert som pornografi för arkitekter och byggnadsvårdare – fullt av detaljer att förlora sig i 😀

Utsikt till Castelo dos Mouros, morernas borg, som byggdes på 900-talet. Denna beskådade vi endast på håll från olika ställen i parken.

450 meter upp räcker inte för familjen Aqvilin och efter palatset ville vi lite högre (528 meter). Vi gick upp till utsiktsplatsen Miradouro da Cruz Alta (High cross) Fundamentet ska ha ställts där år 1522 men korset som stod där tidigare är utbytt. Jag hade sett på bilder att en kunde få fantastisk vy över palatset. Jo det kunde en nog för några år sedan när träden inte var så höga. Nu behövdes det att den längsta i familjen tog kameran och höll den högt, eller den näst högsta i familjen balanserade på korset som en apa. Nedanför monumentet stod jag och hoppades alla, inklusive kameran skulle komma helskinnade därifrån. Det hade varit enklare om de kapade ner lite träd 😀

Vi tog en liten omväg nerför genom en otroligt vacker skog som var så tokgrön. Kändes som en djungel. Vårt nästa mål för denna utflykt var Quinta da Regaleira. Detta såg vi fram emot. Fastigheten består av ytterligare ett palats och kapell, och en lyxig park med sjöar, grottor, tunnelsystem, brunnar, bänkar och fontäner. 

Mitt i trädgården ligger en brunn, Poço Imperfeito (underjordiskt torn). Här var det inte riktigt lika mycket folk men det var guider som ständigt ropade att en skulle röra sig framåt och inte stanna för länge. Det förstörde känslan lite men jag förstod dem, det blir lätt att en ska stanna för en blir helt förundrad av allt.
De nio trapporna kan kopplas till både Tempelriddarorden som hade nio grundare eller symbolisera de 9 nivåerna av helvetet från Dantes’ Inferno. Oavsett vilket är detta nedåtvända torn riktigt riktigt coolt!

Resten av trädgården kunde jag spenderat lång tid i! Tänk när det blommar där som mest!

Sedan sprang vi till tåget för att slippa vänta en timme. Värt det? Nja! Springa i 1 km i uppförsbackar med tung kameraväska på ryggen känns sådär med en kondis som en 70-åring :-D. Men vi hade 1,5 minut till godo så det var ju lugnt :-D.

Tåget tillbaka tog ca 40 minuter och det var naturligtvis överfullt så våra trötta ben fick jobba lite till. Det var även här på tåget som en man i 20-årsåldern sa till mig att jag var vacker… lever på den än 😀

Kvällen blev lugn och avslutades på stammishaket och i backarna inne i stan i hotellets kvarter.