San Francisco 2014
San Francisco – kullar, kustvindar och kontraster
Den 19/6 lämnade vi New York och flög vidare till San Francisco. Jag älskar att sitta vid flygplansfönstret. Vet att flygbilder sällan blir perfekta – men det går inte att låta bli. Landskapet där nere var magiskt omväxlande. Berg, vatten, fält, dimma. USA uppifrån levererar.
Motel Capri och stadens första intryck
Väl framme tog vi oss med tåg och buss till Motel Capri. En resa i sig – minnesvärd på fler sätt än ett.
Motellet var ett riktigt snyggt 50–60-talsmotel med supertrevlig personal. Frukosten var… speciell, men ingick – och helheten var absolut värd priset.
Uppe på gatan ovanför låg Roam Artisan Burger. Och ja: de serverade de godaste hamburgare jag någonsin ätit. Punkt.
Midsommarafton bland backar och baseball
20/6 – Midsommarafton
Inte långt från hotellet låg Lombard Street. En liten promenad uppför – och sedan nedför igen. Vem bestämde att bygga en stad här?! Backar överallt. Överallt.
I New York var barnvagnen guld värd. I San Francisco? Aldrig i livet. Vagnen fick stanna. Egna ben gällde – och det funkade fint.
Vi fortsatte promenera och hamnade vid Moscone Recreation Center, där det pågick baseballturnering mellan olika stadsdelar. Väldigt kul att se hur amerikaner firar helg: familjer, picknick, sport och avslappnad stämning.
Samma känsla mötte oss i Golden Gate Park dagen efter. Kylboxar, födelsedagskalas, examensfiranden – parker som faktiskt används. Och tårtorna och cupcakes i matbutikerna… herregud.
Fisherman’s Wharf, Pier 39 och brandbilsdrömmen
Vi tog oss vidare till Fisherman’s Wharf, Pier 39 och in mot centrum. Under hela promenaden hade jag en bild i huvudet: en amerikansk brandbil i full fart, skinande röd, med flaggan vajande bak. Brandbilarna var snygga – men full action uteblev.
En sak jag noterade redan i New York var mängden stackelhalsband på större hundar. Guiden på en turistbuss sammanfattade det rätt brutalt:
“We put our babies in leash and our dogs in strollers.”
I San Francisco och Kalifornien var hundlivet betydligt mer avslappnat. Färre stackelhalsband, lite rundare hundar – och ett mjukare intryck överlag.
Midsommarlunchen blev McDonald’s (ja, den är riktigt äcklig i USA). Middagen däremot: italienskt. Servitören var genuint nyfiken på svensk midsommar, midsommarstång och traditioner för vi hade ju naturligtvis en midsommarstång med oss.
På vägen hem: cupcakes och popcorn med kolasås från en rosa cupcake-butik. Extremt sött. På alla sätt.
Cyklar, Golden Gate och brutala vindar
21/6
Den här dagen hyrde vi cyklar för att ta oss till Golden Gate Bridge. Teonor fick en tag-along och kunde trampa själv – smidigt och kul.
Och blåsten… alltså helvete vad det blåste. Teonor frös, jag lånade ut min tröja och frös själv. Lösningen? Cykla snabbare. Uppför. I fler backar.
Vi cyklade cirka 2,6 svenska mil (med viss felmarginal).
Vi passerade bland annat Painted Ladies vid Alamo Square och såg för första gången på resan – en kolibri. För snabb för både mig och kameran.
På vägen hem hördes det igen:
“Sisten ner är en skit.”
Ja. Det var jag.
Chinatown, spårvagn och bil i brantaste laget
22/6
Vi besökte Chinatown i San Francisco, världens största Chinatown utanför Asien. Fullt av liv, färger och butiker som sålde… allt. På riktigt – allt.
Att åka spårvagn hör till i San Francisco, så vi tog den till vändplattan vid Powell–Hyde.
Sedan hämtade vi vår Chevrolet hos Alamo. Fredrik dokumenterade bilen noggrant ifall något skulle hända. Själv hade jag hellre haft en Mustang – de är löjligt snygga och det kryllade av dem.
Jag hade sett fram emot att köra bil. Tills jag insåg att i uppförsbackarna såg jag knappt över instrumentbrädan. Det blev Fredrik som körde – han är lång nog.
Vi tog bilen upp till Coit Tower och njöt av utsikten över staden. Där såg vi även falkar som jagade varandra i luften. Lek, bråk eller parning? Oklart. Mäktigt oavsett.
Sammanfattning: San Francisco växer på en
23/6
Vi lämnade San Francisco och körde vidare mot nästa äventyr – Yosemite National Park.
Vad tyckte jag om San Francisco?
Den imponerade inte direkt. Men den växte. Mycket.
Människorna var inte lika öppna som i New York, men hjälpsamma. Kontrasterna var stora:
– En kvinna skrek åt mig att dra åt helvete.
– En man kissade öppet på gatan.
– Droger syntes tydligt på flera platser.
– Många tragiska människoöden.
Och ändå: jag gillade staden. Den är vacker, ruffig, levande och full av personlighet.
San Francisco är ingen inställsam stad – men den stannar kvar.
Fortsättning följer. 🚗🌲
