Resor

Athen dag 4

Som vanligt så visar jag inte våra familjebilder här på hemsidan. Vill ni se dem är ni mer än välkomna hem till oss så visar vi dem.

Länk till dag 1
Länk till dag 2 
Länk till dag 3

Vi hade nästan glömt att vi hade ett ”måste” till på vår lista. En vän till mig gick ju in på en lokal polissatation när hennes familj var på semester på en grekisk ö i sensomras. Då hade hon fått uppgifter om morfars mamma och pappa bara genom att visa att jag och hon var vänner och att jag letade efter min morfar via facebook. Så vi ville göra ett försök där med. och så ville vi gå tillbaka till ställe nummer 2 som jag skriver om under dag nummer 2. Vi ville försäkra oss om att de hade fått vårt mejl och nu arbetade på vårt fall. Kan undra vad de tänkte när vi klev in genom dörren igen. Nåväl, de var hjälpsamma igen och berättade att allt var i sin ordning och inom 20 dagar skulle vi få svar via mejl på det de hittat. Puh!

Denna förmiddag besökte vi 3 kyrkor som vi hade läst skulle vara fina. Två supersmå söta och en stor mäktig katedral. En av de små låg i skuggan av katedralen och den var så liten så liten.

Metropolis-katedralen

Agios Eleftherios-kyrkan

Panaghia Kapnikarea-kyrkan

När vi hade besökt ställe nummer 2 och kyrkorna åkte vi till vårt hotell och gick till en polisstaion där i området. Återigen stirrar de frågande på oss men hjälper oss ändå. Morfar är född 1911 och vi har tänkt att han måste vara död. Han måste ha ätit bra mycket grekisk yoghurt för att fortfarande vara vid liv. Här på polisstaionen säger kvinnan att han är INTE dödförklarad i deras register. VA?!?! utbrister vi. Men….. vi får en adress till honom. Den ligger 1 tunnelbanestation bort från oss och när jag och sonen gick lite fel dag 1 så har vi nästan gått på den gatan han nu ska bo på enligt deras register. OMG!

Vi åkte naturligtvis dit och adressen gick till ett bankhus. Med andra ord en gammal adress. Vi knatade in på nästa polisstationshus (efter vi tittat på lite vakter som patrullerade med sina tofstofflor igen) för att kolla om de hade fler uppgifter. Samma blickar igen men kvinnan vi pratde med var otroligt hjälpsam. Jag frågar henne hur han inte kan vara dödförklarad. ”Vi måste ha gjort ett misstag i så fall” sa hon och ryckte på axlarna. Han förnyade ett legitimation 1971, ny adress 1971 och gifte sig med en mexikanska 1975 sedan är han ”spårlöst” försvunnen. Kvinnan på polisstaionen gjorde ingen min för att hon med tyckte detta var märkligt.

Vi fick en adress till av denna kvinnan. En från 1971. Den vi fick från andra stället var från 1963 (märkligt att hon gav oss den tidiga av adresserna men jaja). Denna senare adressen låg 100 meter från vårt hotell!!!! That´s karma sa polistjejen 😀 Nu var vi iallafall matta och kände att vi inte orkade mer för dagen. Det var så mycket känslor där ett tag. Lever han? Va 108 år? Eller lever han inte? Vad väntar oss på adressen? Om han lever i vilket skick är han i då? Försvunnen på 70-talet, vad hände i Athen då? Militärjuntan…morfar journalist. Försvann han ofrivilligt eller frivilligt? Ja många tankar och mycket känslor och ännu fler frågetecken.