Resor / 6 juni, 2023

Aten 2023 – Dag 2 | Jakten på morfars rötter fortsätter

Länk till dag 1
Länk till dag 2
Länk till dag 3
Länk till dag 4
Länk till dag 5

En tidig morgon i Anafiotika

Det är en förbannelse att vakna tidigt när jag är iväg.

Men jag vaknade aptidigt, tog kameran och drönaren med mig och gav mig ut på en promenad i Anafiotika igen. Visst är det en förbannelse, men jag fullkomligt älskar att se när en stad vaknar till liv. Att kunna vara ute när knappt någon annan är ute. Att kunna flyga drönaren i lugn och ro utan att störas – eller störa andra.

Klockan åtta var jag tillbaka på hotellet, lagom tills resten av familjen vaknade.

Vi åt frukost på Roosters Café, som ägs av samma företag som hotellet. Galet god frukost med generösa portioner.

Jakten på morfar fortsätter

Efter frukost var det dags att ta tag i den största anledningen till att jag var i Athen.

Jakten på morfar. Eller rättare sagt – jakten på hans pappa och mamma.

Stadshuset jag skulle till hade jag även besökt förra gången jag var i Aten. Då blev vi direkt ivägskickade till en annan myndighet för att få ett dokument som gav mig rätt att söka i arkiven. Med dokumentet i handen trampade jag förhoppningsfullt in igen och blev hänvisad till lucka nummer två.

Jag vet inte hur många gånger jag berättade min historia.

Alla reagerade ungefär likadant och frågade:

– Varför letar du efter honom?

Jag förklarade.

Sedan kom samma fråga igen.

– Varför?

Fler personer involverades. Jag hörde hur de pratade om mig, skakade lite på huvudet, ryckte på axlarna och frågade:

– Menar du din morfar?

Kvinnan i lucka två skickade mig vidare till ett rum där de hanterade dödsattester.

Efter ännu en förklaring, lite knappande på datorn, några hummanden och fler frågor hittade den otroligt hjälpsamma och tålmodiga mannen en dödsattest på morfars pappa, Kimon.

Jag fick den i handen och blev hänvisad till att vänta i en stor sal.

Under tiden försökte jag översätta dokumentet med hjälp av Google Translate och kamerafunktionen. Översättningen blev minst sagt kreativ, men jag lyckades ändå få fram några viktiga ord:

cancer
Voúla
änkan Sophia

Efter en bra stund kom den hjälpsamma mannen tillbaka. Han hade tyvärr inte hittat något mer och rekommenderade mig att åka vidare till riksarkivet.

Sagt och gjort.

En dyr taxiresa till riksarkivet

Jag haffade en taxi. Han körde som satan och lyckades dessutom lura mig på en alldeles för dyr taxiresa.

Skit samma.

Alla myndigheter verkade stänga redan klockan 13 och jag hade inte tid att fundera över färdsätt. När vi kom fram hade jag ungefär 20 minuter kvar innan de stängde.

På riksarkivet möttes jag av en väldigt snäll man. Han tyckte att min historia var rörande, men förstod inte alls varför jag blivit skickad dit. Troligen för att ”bli av med mig”. 😀 Han blev ändå nyfiken och hjälpte mig med det han kunde – att översätta dödsattesten. Nu fick jag veta lite mer.

Morfars pappa, Kimon, dog i prostatacancer i stadsdelen Voúla, ungefär två mil utanför Atens centrum. Han var född i Aegion, cirka 18 mil från Aten. Det var också mannen på riksarkivet som tyckte att jag skulle åka till Voúla dagen därpå. Mer än så fick jag inte fram den dagen.

Lykabettos – Atens högsta punkt

Med planen klar för nästa dag sammanstrålade jag med familjen igen. Sedan fortsatte vi att utforska Athen, äta en massa god mat och naturligtvis några gelatos. Vi tog oss upp på Lykabettos, Atens högsta berg, som reser sig 263 meter över havet. Vi tog bergbanan både upp och ner. Utsikten var fantastisk.

Därifrån såg man verkligen hur enormt stor Aten är. Vi stannade en bra stund och fick uppleva hur ljuset förändrades när solen började gå ner. Mitt jobb som fotograf hade blivit så mycket enklare om jag haft sådana här solnedgångar varje dag. Synd bara att jag inte gillar värme så mycket. 😀

Vi tog oss upp på kullen Lykabettos, Athens högsta berg med 263 meter över havet. Vi tog bergbanan upp och ner. Fantastisk utsikt där man såg hur jäkla stor stad Athen verkligen är. Vi var där en stund och fick se en makalös förändring i ljuset då solen höll på att gå ned. Mitt jobb som fotograf hade blivit så mycket enklare med makalösa solnedgångar varje dag, tror ni inte det? Det är ju synd att jag inte gillar värme så mycket 😀

Baba au Rum

Kvällen avslutades på baren Baba au Rum, som hade ett stort utbud av alkoholfria drinkar. Riktigt cool bar! Just den här kvällen hade de dessutom gästbartenders från Neapel och L’Antiquario, som precis hade fått utmärkelsen på Roma Bar Show som årets bästa italienska bar.

De i vita kläder.

De hade verkligen stil och klass i sitt bartenderskap. Häftigt att se.