Resor / 17 juni, 2023

Aten 2023 – Dag 3 | Nya ledtrådar i jakten på morfars familj

Länk till dag 1
Länk till dag 2
Länk till dag 3
Länk till dag 4
Länk till dag 5

Morgonpromenad i Syntagma – på morfars gamla gator

Dagens morgonpromenad gick till Syntagma och det grekiska parlamentet. Området där min morfar en gång bodde. Det känns bra att gå där.

Det känns som att jag connectar med honom på något vis. Löjligt, jag vet, men det känns bra helt enkelt att gå på samma gator som honom. Kanske är det bara en känsla, men ibland är det fint att få känna en närhet till någon man aldrig fick möjlighet att träffa.

Evzones – vakterna vid det grekiska parlamentet

Vid parlamentsbyggnaden står vakter, så kallade Evzones, som är en specialenhet inom den grekiska armén. De vaktar monumentet över den okände soldaten framför det grekiska parlamentet och presidentens herrgård. Under hela Greklands långa historia har Evzones blivit symboler för tapperhet och mod för det grekiska folket. De står vakt en timme i taget och under dessa 60 minuter måste de stå helt stilla tills det är dags att byta med en annan vakt. Under bytet arbetar de i par så att de kan koordinera sina rörelser perfekt.

Lite likt John Cleese i slow motion.

Grekisk frukost och viktiga råd inför jakten

Alltså maten i Grekland! Den är ju gudomlig! Och frukosten på detta hotell var helt makalös. Portionerna var enorma och allt var så gott. Personalen var fantastisk och otroligt hjälpsam. Speciellt en man gav mig en större förståelse för hur myndigheter fungerar.

Han sa:

”Ta på dig ditt största smajl och var övertrevlig och tacksam över att de hjälper dig.”

Bra tips!!

Med taxi mot Voula och nästa ledtråd

Den här dagen skulle vi åka ut till kusten alla tre. Vi tog en taxi. Jag skulle till stadshuset i Voula, ungefär två mil från centrala Aten, och på vägen skulle vi släppa av resten av familjen vid Bolivar Beach. Taxiresan och samtalet med chauffören gav mig mycket mer förståelse för varför myndighetspersoner reagerar som de gör när jag kommer med mina ”jobbiga” frågor. Två mil i Aten kan ta ungefär 45 minuter, så vi hann prata en hel del. Han förklarade att många undrar varför jag vill veta så mycket. Kan det vara för att jag vill kräva ett arv? Få ut något ekonomiskt av mitt letande? Han berättade också om sin egen brokiga härkomst och varför det kan vara så svårt att hitta släktingar i Grekland.

Han berättade att det tidigare kunde vara så att när någon dog i Grekland behövde man inte alltid registrera dödsfallet på samma sätt som idag, utan kunde kontakta en kyrka för begravningen. Och kyrkor finns det hundratals av. Därför finns det ibland väldigt få dokument kvar.

Likaså när människor föddes. Alla födelseattester blev inte alltid registrerade eller inlämnade, vilket kan göra det nästan omöjligt att hitta personer långt senare.

Sedan har Greklands historia med konflikter och krig gjort det ännu svårare att bevara dokument och hålla ordning på register.

Så tolkade jag hans berättelse i alla fall. Jag kan inte säga att allt stämmer, men det känns som en rimlig förklaring till varför släktforskning i Grekland kan vara så svårt.

Även han gav mig samma råd: Le. Var tydlig med att jag inte är ute efter några ekonomiska fördelar.

När han släppte av mig önskade han mig lycka till. Jag klev in på stadshuset i Voula fylld med positiv energi.

Ett nytt fynd i stadshuset i Voula

Energin dog lite när jag insåg att ingen verkade prata engelska och jag såg hela rummet fyllt med papper i mappar.

Jisses!

Men när jag väl fick tag på någon engelsktalande förändrades allt. De var väldigt hjälpsamma. Och ja, jag tror faktiskt att mitt leende gjorde skillnad. Det kanske avväpnade lite och gjorde att de ville hjälpa mig. Till slut hittade de ett dokument. Ett dokument där det stod att min morfars pappa och mamma, Kimon och Sophia, även hade en dotter. Hennes namn var Polyxeni. Hon gifte sig i Aten 1932 med en man vid namn Koletis Ahileas.

Yeyy!!

Helt ny information! Jag fick deras vigselbevis, men mer än så hittade de inte. Eftersom hon gifte sig i Aten kanske det finns mer information på stadshuset där. Alltså tillbaka till ställe nummer ett. Men nu skulle de strax stänga, så jag begav mig vidare till min familj på stranden.

Bolivar Beach – återhämtning efter släktforskningen

Efter alla känslor och all information var jag helt mör i huvudet. Det var så skönt att bada, slumra under ett parasoll, äta ännu mer god mat och flyga lite drönare. Jag ångrar bara att jag inte hade solglasögonen med mig till drönaren. Solen är så otroligt stark i Grekland och blänkte i vattnet, vilket gjorde det svårt att se skärmen. Men några fina bilder blev det ändå.

Kväll i Aten med Little Kook och neonljus

Kvällen gick i matens och drinkarnas tecken. Vi gjorde ett nytt besök på det galna Little Kook. Det kändes ännu mer galet nu i kvällsljuset med all neon. ”Less is more” har de nog aldrig hört talas om. Och jag fullkomligen älskar det! Det finns så otroligt mycket att titta på. Överallt händer något nytt och det är nästan omöjligt att inte gå runt med kameran redo.