Skottland dag 2

… ja vad var det för lösning jag hade kommit på där kvällen innan? Hur skulle jag lösa det med att vara lite feg för att köra vänstertrafik? Det finns ingen annan lösning än just motivationen att upptäcka! Det jag kom på innan jag somnade var att jag kunde ut och övningsköra tidigt på morgonen när min upptäckariver är som störst. Så det var helt enkelt det jag gjorde. När jag vaknade 04.40 och inte kunde somna om ja då tog jag kameran och drönaren och åkte ut och övningskörde när inga andra bilar var ute. Men lite läskigt tyckte jag det var att köra, jag vande mig inte riktigt under veckan som gick heller.

Vart åkte jag då när jag övningskörde? Jo hit!!! Alltså vet ni hur vacker vår värld är? Den är helt makalös och tar andan ur mig gång på gång. Jag blir förundrad och känner mig tårögd inför varje berg och dal och allt där emellan.

Det var fortfarande rätt dunkelt när jag anlände til denna plats men det ljusnade allteftersom.

Tillbaka på vandrarhemmet hade det börjat vakna och eftersom det var rätt lyhört så ja då vaknade alla när ett litet barn sprang amok i korridoren.

Ett ”måste” denna resa av att åka och se när ”Hogwartsexpressen” körde över viadukten i Glenfinnan. Nej det är ju inte självaste Harry Potter som åker tåget, det fattar jag … tror jag… det är iallafall en inspelningsplats som är riktig cool irl. Vi kom tidigt dit för det hade jag läst att vi skulle, det gick snabbt att hitta parkering men hade vi kommit senare hade det nog varit ett problem för jisses som folk strömmade till!! Annars tog det bara 10 minuter att gå upp till en utsiktsplats i höjd med rälsen. Och fy fasen med knott!!!! Jäklar! De hade verkligen hittat bästa platsen för att få en brunch på alla människor som väntade på att tåget skulle komma. Jag brukar inte ha ont av knott men de där rackarna var verkligen jobbiga. Nåväl när så visslan från tåget hördes och röken började synas så var knotten glömda. Alla människor jublade och vinkade och alla passagerarna på tåget vinkade tillbaka. Vackert som attan! Och all ljung som stod i blom just denna tid, ja de adderade ju en extra liten färgklick i mitt redan överfyllda hjärta.

Vips så hade tåget passerat och alla gick tillbaka till sina bilar. Då kunde vi passa på att flyga lite drönare utan att störa någon.

Vidare iväg mot nya äventyr i och runt Fort William. Vi var bland annat vid Ben Nevis Inn vid Storbritaniens högsta berg Ben Nevis och drack varm choklad, pratade med en urtrevlig australiensare och bräkte på fåren. Men vi klättrade aldrig upp och bilden på berget nedan är inte Ben Nevis utan ett betydligt mindre berg.

Ruinen av slottet Inverlochy. Och gissa vad jag hittade jämte? Jo en liten kyrkogård. Många kyrkogårdar vi passerade såg ut lite som denna. Lite högt gräs och lite betande får. Vildvuxet och jädrans så vackert! Denna var visserligen inte i bruk men även de som var i bruk var mer vildvuxna och jag gillar det verkligen! Säkert gillar fåren och alla pollinatörer det med.

Vi sov på ett helt underbart guest house i Spean Bridge där tonåringen var överlycklig för han fick ett eget rum. Det var underbart för det var så rent och fräscht och ägarna var så gästvänliga och fina att prata med. Det är ofta som vi hamnar i att prata med människor när vi är iväg, vilket jag älskar. Det är många möten med människor jag bär med mig som de främsta fina minnena på resor. Öppnar man upp sig själv så gör andra det samma. Vi kan verkligen inte perfekt engelska men det är så kul att våga prata ändå, det blir fel ibland men på det stora hela så gör alla möten avtryck.