Färöarna dag 1
29/6 2024
Det är en del som sagt att jag är modig som reser själv. Jag ser det inte som modig, jag ser det som stark motivation. Jag har en önskan att se och uppleva delar av världen som mina nära och kära inte alltid vill. Då finns det inget annat alternativ för mig än att åka dit själv. Att ge upp en drömresa för att jag inte får med mig mina nära finns inte på kartan för mig.
Plus att vissa resmål gör jag för fotografera *punkt*. Då vill jag göra det vart jag vill, jag vill stanna på punkt A hur länge jag vill och jag vill åka precis till de ställena JAG vill *punkt*. Jag må ha världens tålmodigaste familj, de får ofta stå ut med mitt fotograferande. Detta vill jag de ska slippa, för husfridens skull 😉
Så med det sagt vill jag peppa alla andra att ge er ut i världen med eller utan sällskap… och hörrni, bara för att ni reser själva så är ni nödvändigtvis inte ensamma. Det finns ofta några att prata med på en vandring eller i kön till disken på campingen.
Nåväl… tidigt lördag morgon tog jag tåget till Kastrup. Flög de dryga 2 timmarna till Vagar flygplats på den lilla ögruppen Färöarna som ligger mitt emellan Island och Norge. Jag har läst en skämtsam text om att Färingarna (de som bor på Färöarna) härstammar från de vikingar som inte orkade/vågade åka ända till Island. Tror det är islänningar som påstår det 😀
Här bor 54 000 människor, det dubbla i får. Färöarnas sammanlagda yta är ungefär hälften så stor som Gotlands, men har nästan lika stor befolkning. Tórshavn (huvudstaden) invånarantal är dock ungefär hälften av Visbys (dvs 12 500). Kanske den enda huvudstaden liten nog att få plats på en och samma drönarbild…
När jag hade landat fick jag mejl från biluthyraren att bilen står på parkeringen och nyckeln ligger i sidofacket på förarsidan, bilen är öppen. Tack!
Jag hade bokat en kompakt van via https://campervans.fo/campers/, liten skåpbil typ men på parkeringen stod en stor buss. Inte mig emot kände jag, mer plats att stöka till inuti 😀 Men jag kände mig verkligen som ett stort skepp när jag körde, inte smidig för fem öre. Tack och lov har jag vana sedan tidigare jobb på olika gruppbostäder att köra denna typ av bil. Bilen var fullt utrustad med sovdel, kök, extra batteri, gardiner, filtar och prydnadskuddar, mysbelysning och påfylld vattendunk. Fint som attan!
Färöarna tillhör det danska kungadömet men ingår inte i EU. Därför är det inte fri roaming på Färöarna men i campervanen ingick det fritt Wi-Fi men den som kört bilen till flygpaltsen hade glömt Wi-Fi i Tórshavn så det var det första jag fick göra, navigera mig the old style till huvudstaden och hämta det. För att sedan åka tillbaka och utgå från min redan planerade rutt. Wi-Fi är viktigt!! Nu var jag redo att köra till det lilla samhället Gásadalur med sina 16 invånare och hem till ett vackert vattenfall Múlaforssur.
Om en ville nå byn innan den 1,4 km långa biltunneln genom berget byggdes 2003 var en tvungen att gå den historiska vandringen ”The Postmans walk” över berget, som brevbäraren faktiskt gjorde 3 ggr/vecka fram till 2003. Det går även att gå iland med en liten båt vid klippans botten eller ta helikopter över berget. Färöarna har faktiskt helikopter som ett av sina kommunala färdmedel. Men färingarna har inte tagit de enklaste sättet i beaktning när de bestämt vart byarna ska hamna.
Denna natt fricampade jag på en parkering intill en offentlig toalett… nej det är inte tillåtet på Färöarna men så blev det. Det hade börjat regna och när jag var färdig till att sova öste regnet ner och blåste som 17. Oj oj tänkte jag men det var det här jag förberedde mig på, regn och blåst i mängder. Jag somnade gott när vinden vaggade mig i bilen.
Dag 1 Färöarna
Dag 2 Färöarna
Dag 3 Färöarna
Dag 4 Färöarna
Dag 5 Färöarna
Dag 6 Färöarna
Dag 7 Färöarna
Dag 8 Färöarna
Dag 9 Färöarna
Dag 10 Färöarna
