Resor / 21 augusti, 2024

Färöarna dag 7

5/7 2024

Jag kan inte nog poängtera hur jag gillade att åka runt i min campervan. En vanlig dag här började med att jag vaknade typ 04.30. Ett snabbt toabesök och bredde en macka som jag åt i farten på väg till ett utflyktsmål. Kom fram, kunde flyga drönaren ifred utan andra piloter eller folk med synpunkter på drönare. Gjorde det jag skulle där. Åt en andra frukost vid 10. Upplevde något mer eller körde till annat ställe. Åt lunch vid 13-ish och sedan var jag trött som fasen. Sov gött i bilen någon timma och sedan hade eftermiddag och kväll till att uppleva saker. Efter kvällsmat redigerade jag lite bilder, postade på sociala medier och gick och la mig för natten vid 21.30 och somnade 3 sekunder efter jag lagt huvudet på kudden.

Så så var även denna dag. Jag åkte tidigt till Klovningur, promenerade ca 20 minuter. Denna monolit var även bland det första jag såg på inflygningen hit. Många ikoniska platser ses från flera håll eftersom allt är så litet här.

Naturligtvis har även denna monolit en sägen om en häxa. Det sägs att Trøllkonufingur är fingret på en stor häxa som anlände till Färöarna för att försöka kasta dem norrut till Island (inte samma häxa som omnämndes för 2 dagar sedan men det verkar som att det är populärt med häxor från Island som ska ta öarna 🙂 ). Legenden säger att hon misslyckades i detta uppdrag, istället nådde hon havet vid Vágar och förvandlades till sten från solens kraft. På grund av hennes stora storlek sägs det att hon föll baklänges i havet, med bara fingret som stack upp ur vattnet.

Endast 11 klättrare är kända för att ha tagit sig till toppen av monoliten. År 1844 tog sig en medlem av det kungliga följet i Danmark till toppen så att han kunde vinka till den förbipasserande kronprins Fredrik VII, som seglade förbi i havet. Det sägs att efter att ha gått ner framgångsrikt insåg han att han hade lämnat sin handske på toppen av berget. Tragiskt nog, efter att ha klättrat upp igen för att hämta den, ledde hans trötthet tillsammans med de förrädiska förhållandena till att han halkade och föll till sin död. Jag hade inga planer på att bestiga berget iallafall…

På sista bilden här ovan och även på bilden från igår med den snirliga vägen syns ön Koltur där endast 1 familj bor. Jag kan bara tänka mig det hårda liv som levs på dessa öar. Den ständiga kampen mot vädret och naturen. Hur en måste lära sig att leva MED naturen istället för emot den. Jag funderar på när barnen vill hänga med sina klasskompisar efter skolan. Hur görs det rent praktisk? Hämtas de med helikoptern då? För de kan ju inte gärna ro? Många frågor 😀 Jag frågade några färingar då och då just dessa frågor och jag fick mest axelryckningar till svar att de lär sig leva med detta. Mer än så behövdes det nog inte dryftas. Det kanske var mer mitt problem än deras 😀

Vidare mot dagens vandring och det var vid sjön Sørvágsvatn/Leitisvatn. Sjön har kallats ”sjön ovanför havet” eftersom utsikten från en viss vinkel fungerar som en optisk illusion. I slutet av sjön ligger vattenfallet Bøsdalafossur.

Detta ställe är den första anledningen till att jag började fundera på Färöarna som resmål. Jag såg denna optiska illusion på en bild på sociala medier och frågade mig VAR 17 ÄR DETTA och DIT VILL JAG. Så här skrev jag på sociala medier själv efter denna dag och upplevelse:

För några år sedan såg jag en bild på sociala medier och fastnade direkt. Var 17 är detta någonstans tänkte jag. Googlade och fann att det var Färöarna. En längtan uppstod och en önskan om att DIT vill jag en dag.

En dröm uppstod

Efter min Islandsresa 2021 fick jag blodad tand om att åka ensam. Vart ska jag härnäst?

En dröm utvecklades till en vision

En plan för visionen vävdes ihop och mål sattes upp för att drömmen skulle bli verklig.

Målen uppfylldes ett efter ett

Planen kunde verkställas

Och vet ni vad? Nu, just NU, lever jag i min dröm som blev mål och som blev verklighet. Jag är här! Detta firar jag!

Och vet ni vad mer? Idag kunde jag själv ta den bilden som jag sett på sociala medier för några år sedan. Nu är den bilden min alldeles egna. Och även det firar jag! Jag är fylld med lycka, som ett barn på julafton ungefär. Den är inte mycket redigerad alls men perspektivet på platsen är väldigt annorlunda när drönaren gör en panorama.

Vilken plats!!! Som det kittlade i mina tår när jag stod där uppe och tog en selfie med drönaren. Jag ser så pytteliten ut där jag står på klippan som på svenska heter slavklippan (Trælanípa). Det sägs att den har fått sitt namn från vikingatiden då slavar knuffades från berget. Klippan är inspelningsplats till filmen Peter Pan & Wendy.