Resor

Andorra dag 3

Som vanligt så visar jag inte våra familjebilder här på hemsidan. Vill ni se dem är ni mer än välkomna hem till oss så visar vi dem.

Idag var ingen vanlig dag för det var Alexandras födelsedag! Vi väckte henne med skönsång och hade champangefrukost som blev lite blötare än väntat då korken verkligen sköt iväg! Vår present var ju på vift med vårt bagage som ännu inte hade kommit fram men hela resan var ju en enda stor födelsedag <3

Vi åt en gemensam frukost varje morgon men efter frukost gjorde skidåkarna sig redo för backarna och jag gjorde mig i ordning för en dagsutflykt.

Denna morgon strålade solen (igen) och jag skulle utforska byn vi bodde i, Encamp. Där finns ett historiskt område som heter Les Bons. Snirkliga smala gator på höga höjder gillade jag verkligen. Vi bodde bara ett stenkast från detta område. Jag hade kunnat gå runt i betydligt längre än jag gjorde här. Ett ”måste” var att klättra upp för trappan i husskalet Torre dels Moros. Där uppe var det helt fantastiskt! Bara några hundskall men annars tyst och lugnt. Det är häftigt att vara över hustaken men jag kallsvettas även för jo jag är höjdrädd. Även om man inte kan tro det när vi är ute och reser 😀

Efter denna förmiddagspromenad tog jag bilen bort till en skulptur som jag hade sett på Instagram. Ett stort O. Det var i skidbyn Ordino-Arcalís. Jag hade förstått på bilder jag sett att på vintertid kunde man INTE ta sig dit med bil för vägen var på vintern en skidbacke 😮 MEN jag tänkte att man kunde gå upp för backen med snöskor. Väl framme insåg jag att det INTE var läge att gå upp för backen, den var för lång och smal med skidåkare som kom snabbt och jag visste att jag skulle få smärta i mina ben efteråt. Jag kände att det var inte värt det men då finns det ju en anledning att åka tillbaka hit en sommardag 😀 Det var en av mina platser jag hade funderat på att fota stjärnorna på med. Så den ströks från listan och jag åkte vidare.

Andorra är verkligen ett pytteland. Ytan är en tredjedel av Öland men även om det är litet är körsträckan längre än man tror, men det är ju för att det är serpentinvägar överallt. Jag är tacksam över att det var så lite folk på vägarna för det gjorde det möjligt att stanna i princip vart jag ville för att hoppa ur bilen och fota lite. My kind of vacation helt enkelt 😀 .

Liten aning besviken blev jag ändå så jag bestämde mig för att åka till ett av mina andra ställen på ”måste-listan”. Bilen styrdes mot nya serpentinvägar förbi samhället Pal… upp upp upp…. helt plötsligt tar vägen slut! Fan! Ännu ett ställe som vägarna var avstängda vintertid. Denna väg är ändå en av vägarna som går in i Spanien så den hade jag inte riktigt räknat med att den skulle vara avstängd. Jag såg på Google maps att jag var såååå nära och det var ingen stigning på berget mer så jag tänkte asch va 17 jag testar att gå! Jag kunde gå uppe på skaren (nja nästan hela tiden men jag sjönk igenom till knäna på några ställen), solen sken och jag kände mig revanschsugen. Till denna skulptur skulle jag!! Det var ju bara 600 meter så det gick bra.

Jag kom fram!!! Yeyy!! Men jisses så högt upp jag var och shit vilket stup ner om jag steg fel…. Denna skulptur heter
”Tempestat en una tassa de te” (Storm in a cup of tea)

Dessa utflykter var de jag hann med denna dagen. Kvällen firade vi födelsedagsbarnet mer och strax innan vi skulle ut och äta anlände 2 av våra väskor. Som tur var var det födelsedagsbarnets väska så hon kunde piffa till sig lite extra. Hon strålade verkligen i jämförelse med oss andra som inte hade vårt bagage än 😀 😀