Andorra dag 7 – sista svängen, stadspromenader och favoriter i repris
Sista dagen i Andorra.
Och som alltid på skidresor: “Vi tar bara ett åk till…” Ni vet hur det brukar sluta.
Men denna gång gick det faktiskt bra – ingen gjorde sig illa och alla kom ner i ett stycke. Alltid en vinst 😄
En vecka som blev precis lagom
Inför resan hade jag en ganska lång lista på saker jag ville se och göra. Och när jag summerade veckan kände jag ändå: Jag hann det jag ville.
Ett tag funderade jag på att smita iväg en natt till Barcelona eller Toulouse, men ärligt talat – det hade bara blivit stressigt. Den här resan var precis lagom i tempo, variation och upplevelser.
Encamp – samma by, ny riktning
Förmiddagen spenderades i Encamp igen – men denna gång åt andra hållet. Och precis som tidigare:
- Smala gator
- Charmiga hus
- Små kyrkor
- Och konst lite här och där
Det jag också lade märke till ännu mer nu var hur mycket det byggs. Överallt. Vägar, hus, projekt – det är verkligen ett land i utveckling.
Andorra la Vella – gammalt möter nytt
På eftermiddagen åkte jag in till Andorra la Vella igen och promenerade runt i det som kändes som den äldre delen av staden. Här ligger både det gamla och det nya stadshuset, samt kyrkan Església de Sant Esteve, som har anor från 1100–1200-talet. En fin kontrast mellan historiskt och modernt – något som verkligen återkommer i hela Andorra.
De grubblande gubbarna – och jakten på rätt vinkel
En sak jag hade bestämt mig för att hitta var de där “grubblande gubbarna” utanför stadshuset. Jag hade sett bilder tagna lite uppifrån och försökt lista ut exakt varifrån de var fotograferade… utan att riktigt lyckas. Men så – av en ren slump – parkerade jag i ett parkeringshus. Åtta våningar. “Jag testar toppen”, tänkte jag. Och där var de. Exakt den vinkeln jag letat efter. Ibland ska man ha lite tur ändå.
Och ja… jag fastnade lite för dem.
Så det blev… några bilder 😅
På dagen är de gulaktiga, men på kvällen lyser de i olika färger – vilket jag visade i förra inlägget.
Shopping i Andorra – mer än man tror
Förr i tiden var Andorra känt för riktigt billig shopping. Idag är det inte riktigt samma sak. Priserna är ganska lika hemma på mycket, men utbudet är stort. Väldigt stort. Det jag reagerade mest på var mängden av:
- Parfymbutiker
- Apotek
- Tobaksaffärer
- Klockor
- Solglasögon
- …och alkohol
Allt i mängder.
Bilderna nedan är tagna vid konstverket The Nobility of Time av Salvador Dalí – en smältande klocka som verkligen drar blickarna till sig.
Sista stoppen – Caldea och små odlingar
På vägen tillbaka till hotellet gjorde jag några sista stopp. Bland annat vid Caldea, Europas största termalbad. (Ett tips: boka i förväg – det missade vi tyvärr.). Jag stannade också vid några små husområden som jag först inte riktigt förstod vad det var… men som visade sig likna kolonilotter. På flera ställen såg jag kålodlingar, små trädgårdar och hörde höns kackla
En ganska fin kontrast till de stora bergen och moderna byggprojekten mitt i en huvudstad.
Sista kvällen – och ett mentalt “vi gör om det här”
När dagen började gå mot sitt slut kändes det ändå ganska tydligt: Det här var en resa jag gärna gör igen.
Kanske på sommaren nästa gång. Kanske med fler stopp. Eller bara för att uppleva samma sak igen – fast annorlunda. För Andorra överraskade. Mer än jag hade trott.
