”Kan vi inte ha en lugn semester någon gång?”

Näst sista dagen på resan. När jag och Fredrik glatt meddelade att vi skulle bestiga ännu en utsiktsplats såg tonåringen… inte riktigt lika entusiastisk ut. Han hade fått nog av kullar, berg och promenader.

Frågan kom till slut: ”Varför kan vi inte åka på semester som alla andra? En lugn semester som man inte behöver ha semester efter när man kommer hem?” 😀

Jag kan faktiskt förstå honom. Samtidigt är det ju just sådana här resor vi tycker allra mest om.

Dean Village vaknar till liv

Eftersom jag och Fredrik vaknar tidigt även på semestern lät vi tonåringen sova medan vi gick en morgonpromenad till Dean Village. Edinburgh höll precis på att vakna. Skolbarn i uniform var på väg till skolan och vi stod en stund och tittade på livet som pågick omkring oss. Vi fascinerades av hur olika slipsarna bars. Några satt perfekt knutna. Andra hängde lite på sniskan. Det säger kanske mer om personligheten än man först kan tro. Efter en stund upptäckte vi att skolans vaktmästare stod och betraktade oss. Han såg nog ganska lättad ut när vi började gå därifrån. Annars hade han kanske fått fråga varför två turister stod och studerade skolbarn en vanlig morgon. Vi var bara nyfikna på vardagslivet. Ibland är det de små ögonblicken som säger mest om ett land.

Först Holyrood Park…

Dagens första utsiktsplats blev Holyrood Park. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur platsen hade sett ut i en riktigt färgsprakande solnedgång. Men även utan det där magiska ljuset bjöd utsikten över Edinburgh på ett fint avslut på resan.

Men först en liten tunnel som råkade vara på vägen (Innocent Railway Tunnel) …

Holyrood Park (tänk er en solnedgång där….)

…sedan en hamburgare som muta

Vi hade en plan. Efter första kullen mutade vi tonåringen med en riktigt bra hamburgare på The Holyrood 9A. Sedan var det betydligt lättare att övertala honom att följa med upp på dagens andra utsiktsplats. En ganska bra strategi, om jag får säga det själv.

Calton Hill och ännu en oväntad kyrkogård

På väg mot Calton Hill råkade vi gå förbi en kyrkogård. Och ja… Den här gången var det faktiskt en slump. Jag brukar annars ha ganska bra koll på var det finns vackra kyrkogårdar, men just den här hade jag faktiskt inte planerat in. Jag lovar.

Calton Hill

Någon som ser likheterna i min graciösa uppklättring med konsten på väggen? 😀 Upp kom jag i alla fall!

Greyfriars Kirkyard – Bobby

Ett av dagens stora mål var Greyfriars Kirkyard. För mig finns det två anledningar att besöka den. Den första stavas Greyfriars Bobby. På Bobbys gravsten står orden:

”Let his loyalty and devotion be a lesson to us all.”

Historien om den lilla terriern går rakt in i hjärtat. Efter att hans husse dog sägs Bobby ha vaktat graven i över fjorton år. När Bobby själv dog 1872 begravdes han alldeles intill kyrkogården. Än idag lämnar besökare pinnar, blommor och hundleksaker vid graven. Den här dagen låg det mest pinnar vid husses grav. Och jag tänkte att det kanske var precis där de hörde hemma. För det var ju han som skulle ha kastat dem till Bobby. ❤️

Greyfriars Kirkyard – Harry Potter

Nästa anledning som gör det värt att besöka kyrkogården är …

”There is no good and evil, there is only power and those too weak to seek it.”

Voldemort i boken/filmen Harry Potter och de vises sten

Japp! Det är kyrkogården som sägs ligga som inspiration till J.K. Rowlings många namn som används i böckerna. Bland annat till lord Voldemort. Stackars oskyldige Tom Riddell. När han gick bort 1806, kunde han väl aldrig kunna tänka sig att han hade någon aning om att bli inspiration till en av de mest kända skurkarna i modern barnlitteratur. Men det är precis vad han har blivit! En ström av hängivna Potter-fans strömmar in på kyrkogården för att hylla en grav som författaren har sagt sig blivit inspirerad av till sitt skrivande.

Jag gick visst wild and crazy här med att fota döskallar. Det insåg jag först när jag redigerade bilderna att de var rätt många olika skallar på gravstenarna.

En gata som känns som Diagongränden

Vi promenerade också längs Victoria Street, gatan som ofta sägs ha inspirerat Diagongränden i Harry Potter.

Den riktiga Diagongränden har jag däremot fotograferat tidigare, när jag och tonåringen besökte Harry Potter-studion utanför London 2016. De bilderna hittar du här. Färgglatt som bara den!

Men Victoria Street har verkligen samma färgglada och charmiga känsla.

Jakten på Skottlands hundraser

En liten personlig utmaning under resan var att försöka se så många av Skottlands egna hundraser som möjligt. Om man räknar med Bobbys staty lyckades jag pricka in 10 av landets 14 raser. Inte illa ändå.

De jag såg var:

• Bearded collie
• Border collie
• Border terrier
• Cairn terrier
• Dandie Dinmont terrier
• Golden retriever
• Långhårig collie
• Shetland sheepdog
• Skotsk terrier
• West Highland White Terrier

De fyra jag missade var:

• Gordon setter
• Korthårig collie
• Skotsk hjorthund
• Skye terrier

Det får bli en anledning att åka tillbaka.

Skottland dag 8

Ett sista farväl

Även den sista morgonen gick jag och Fredrik ut en sväng innan det var dags att åka till flygplatsen. Och jag tänkte ännu en gång: Världen. Hur kan du vara så vacker?

Vad var egentligen bäst?

Så var resan slut. Visst är det alltid skönt att komma hem. Men vad var egentligen bäst? Konserten med Coldplay var förstås fantastisk. Men den hade varit fantastisk oavsett vilken stad den spelats i. Det bästa med just Skottland? Jag kan faktiskt inte välja. Var det den franske bagaren som med stor inlevelse berättade om skottarnas usla matsmak? Det gästvänliga paret som drev vårt guesthouse? Att få tillbringa en hel vecka tillsammans med tonåringen? Eller känslan när vi kämpade oss hela vägen upp till The Storr? Jag vet inte. Och kanske behöver jag inte välja. Alla de där små ögonblicken har tillsammans blivit några av mina finaste reseminnen.

Ett nytt minne i julgranen

Vi har en tradition. Från varje resa köper vi en julgransprydnad. Den här gången blev det en säckpipa. En säckpipa som spelar en lång, gnällig melodi när man trycker på den. Den ska få hänga bredvid påven från Vatikanen, fotbollen från Barcelona, flamingon från Florida, snoppen från Aten och alla de andra minnena från våra resor. Vi köpte också en ny Harry Potter-prydnad, eftersom den vi köpte 2016 mystiskt har försvunnit. Den kanske fick ett eget äventyr.

Tack för att du följde med

Tack för att du ville följa med på vår roadtrip genom Skottland. Om du är nyfiken på fler resor hittar du fler reseberättelser här på bloggen – från Island, Andorra, USA och flera andra platser där kameran fått följa med.

Vi ses på nästa äventyr. 🌍📸